Lördagen den 30 augusti 1969 svingade Fingal Åström från Pålmark auktionsklubban och kioskens inventarier fick nya ägare. Även kioskbyggnaden fann sin köpare.
Viktig samlingspunkt
Götas blev ett begrepp för många Pitebor. Här diskuterades det mesta och viktigaste som hänt i Piteå. Mycket handlade om politik och idrott.Kaffestugan, cirka 25 kvadratmeter stor och allt i ett, såg dagens ljus i mitten av 1920-talet. Den drevs av Göta Holmlund själv i 21 år. Dessförinnan hette ägaren Märta Söderholm.
Göta Holmlund (1912-1990) blev som en mamma för många under sin kafetid. Hon var född i Piteå och flyttade senare i livet till Enskede.
Det fanns Pitebor som kom till kaffestugan när den öppnade klockan sex på morgonen och även hann med ytterligare ett besök under dagen, innan den stängdes för kvällen klockan 16.00.
Kafeet fyllde inte på långa vägar de krav som myndigheterna började ställa på verksamheten. Där fanns exempelvis ingen toalett. Dessutom stod byggnaden i vägen för Piteås expansion. Det var med stort vemod som Piteborna skildes från sitt kafe, för här hade många mötts och de flesta tyckte att alla var som en enda stor familj.
Trivsam atmosfär
Samma känsla fanns också i Hamnkiosken efter Västergatan, som sedan 1960 och fram till nedläggningen drevs av Inga-Maj Bergström (1932-2006). Hon i sin tur hade tagit över kaferörelsen efter sin mor Inga Bergstedt, vilken i sin tur övertagit rörelsen.I den lilla stugan intill järnvägen fick gästerna uppleva en gammal hederlig kafemiljö, på ett rum och kök. Där till en början vedkaminen ensam bidrog till att göra atmosfären till vad den skulle vara, trivsam. Det blev senare elektrisk kokplatta och elektriska element, som komplement. Där fanns kaffe med dopp att tillgå från klockan fem på morgonen. Kunderna var till en början mestadels hamnarbetare. När hamnrörelsen flyttade till Haraholmen blev kundkretsen en annan. Inte minst blev kaffestugan då ett tillhåll för många chaufförer, som stannade upp innan jobbet började.
En annan kaffestuga i Piteå var Hedströms kafekiosk, vilken en tid låg vid Kyrkparkeringen, strax intill Kyrkcenter och drevs av Valborg Hedström (1900-1990). Kaffestugan flyttades sedan till Kolmilavägen, intill Källbokiosken.
Götas, Hamnkiosken, Hedströms, Röda Lyktan, Ekbergs, Ernsts, Cecil, Centrum och Aveny. Namn som förknippas med kafeer. En del av de mysiga kafeerna också med egna bagerier.
I början av 1960-talet fanns det i centrala Piteå omkring tio kafeer och var att betrakta som en kafetät stad. I början av 1970-talet fanns bara ett par kvar, men har sedan blivit fler.
Lika snabbt försvann "byfiken", i takt med att lanthandeln på flera ställen slog igen.
Krigsåren var en glansperiod i kafeernas historia. Kafeverksamheten hade på 1960- och 1970-talen en kraftig nedgång, hembagerier och konditorier drabbades av den ökade fabrikstillverkningen av bröd. När umgängesformerna ändrades i konkurrens med andra nöjen, som tv, blev det mindre vanligt att umgås på kafe. Under den här tiden stängdes hälften av landets kafeer för gott.