Sabire Assadi har nÀra till skratt och en stor aptit pÄ livet. I mÄngas ögon Àr hon en kÀmpe och förebild. En person som Àr nyfiken pÄ livet. NÀr hon var nio Är tvingades hon fly frÄn Afghanistan till Iran med sin familj. I Iran trÀffade hon sin man, numera ex-man, och de bildade familj. PÄ grund av hot blev de tvungna att fly landet tillsammans med hennes svÀrförÀldrar.
â Det var min före detta svĂ€rfar som bestĂ€mde att vi skulle Ă„ka. Vi gick till fots frĂ„n Iran till Turkiet, Ă„kte bĂ„t till Grekland, sedan tog vi oss till Tyskland. DĂ€r stannade vi bara en natt eftersom vi hörde att Sverige var bra för barn och familj. I december 2015 kom vi till Ăland. DĂ€r stannade vi tvĂ„ och en halv mĂ„nad innan vi flyttades till Pite havsbad, sĂ€ger Sabire.
I nÀrmare tvÄ Är bodde hon med familjen pÄ det temporÀra flyktingboendet. NÀr turisterna kom flyttades de till LuleÄ och Jörn.
âJag var 29 Ă„r nĂ€r jag började studera. TvĂ„ timmar per dag hade vi lektioner och jag gick i skola tillsammans med mina barn. Det fanns olika kurser att vĂ€lja pĂ„ och jag var med pĂ„ alla.
â Svenska var jĂ€ttesvĂ„rt till en början. PĂ„ kvĂ€llen innan jag somnade lyssnade jag pĂ„ mobilen och rabblade veckodagarna. Det tog mig tvĂ„ mĂ„nader bara att lĂ€ra mig dem. Det kĂ€ndes jĂ€ttekonstigt men det blev bĂ€ttre, sĂ€ger hon.
I december 2017 fick Sabire tillfÀlligt uppehÄllstillstÄnd och 2018 fick hon börja en tvÄÄrig etableringskurs pÄ SFI. Hon lÀste yrkessvenska, matte och en datakurs. Hennes driv för att komma in samhÀllet och hitta en försörjning var stor.
Efter etableringskursen bestÀmde hon sig för att söka in pÄ en yrkeshögskoleutbildning i LuleÄ.
â Det var 17 mĂ€n och jag som gick en grundutbildning i bygg- och anlĂ€ggning. Vi fick lĂ€ra oss snickra, kakelsĂ€ttning och att mura. Det var jĂ€ttekul. Jag blev klar mitt i pandemin och det blev svĂ„rt att hitta ett industrijobb, sĂ€ger hon.
Sabire fick jobb inom Àldreomsorgen.
â Jag trivdes dĂ€r men jag ville jobba med det jag var utbildad för. Jag ringde Fredrik Blom, matchare pĂ„ PiteĂ„ kommun. Han kontaktade Podcomp i Ăjebyn och jag fick en praktikplats.
I november 2020 fick hon en visstidsanstÀllning och efter det fast jobb.
â Samma dag som jag skrev pĂ„ mitt anstĂ€llningsbevis klarade jag ocksĂ„ körkortet. Det var en bra dag, minns Sabire.
PÄ Podcomp jobbar man aktivt med mÄngfald och jÀmstÀlldhet. Personalen har varit med och tagit fram företagets vÀrdegrund.
â Vi valde att anstĂ€lla Sabire för att hon passade för jobbet. Jag tycker att det pratas mycket om integration och jĂ€mstĂ€lldhet men det Ă€r fĂ„ företag som gör nĂ„got konkret. Ibland mĂ„ste man bara vĂ„ga köra, sĂ€ger HR-chefen Ă sa Lindström.
PÄ arbetsplatsen trÀnar Sabire svenska varje dag.
â Jag trivs jĂ€ttebra och jag har mĂ„nga svenska kompisar. De har varit till stor hjĂ€lp för mig. Om man inte förstĂ„r mĂ„ste man vĂ„ga frĂ„ga och prata mycket. Annars lĂ€r man sig inte sprĂ„ket, sĂ€ger hon.
Det första halvÄret i Sverige var hon mest inomhus. Hon mÀrkte inte sÄ stor skillnad pÄ livet.
â Nu undrar jag hur vi kunde klara oss i Iran. Jag vill aldrig tillbaka. Ofta har jag fĂ„tt höra att mitt val var fel, att jag inte Ă€r nog mycket kvinna för att jag vill ha ett manligt jobb. Det har gjort jĂ€tteont men nu Ă€r jag hĂ€r och vill lĂ€ra mig mer, sĂ€ger hon.