Så vill kommunen lösa måsproblemet

Fågellivet i Ringiusviken är snudd på obefintligt – för tillfället. Men till våren kommer skrattmåsarna tillbaka för att häcka, något kommunen vill förhindra genom att höja vattennivån.

Om länsstyrelsen säger nej till en höjning av vattennivån kommer kommunen att överklaga.

Om länsstyrelsen säger nej till en höjning av vattennivån kommer kommunen att överklaga.

Foto: Ylva Forslund

PITEÅ2018-10-21 05:00

Ringiusviken ligger tyst och öde. Endast en krusning syns på vattenytan. Höstlöven har fallit från de intillväxande buskarna och träden.

Problemet med skrattmåsar som skränar och skitar ner vid Ringiusvägen har funnits länge och blivit värre med åren. De senaste två vårarna har skyddsjakt bedrivits och ägg har pickats i redena för att minska populationen. Före det gjordes försök att skrämma måsarna med bland annat rovfågeldrakar, något som visade sig verkningslöst.

Handläggaren Therese Bergdahl har följt ärendet under flera år. I maj sade hon till PT att problemet med häckande måsar nog skulle försvinna om man muddrade så att det blev en stor vattenspegel utan uppstickande tuvor. Då skulle fåglarna inte ha någonstans att häcka. En annan metod kunde vara att fylla igen hela området så att vattnet försvann helt och hållet.

I maj skickade kommunekologen Dan Evander in en ansökan om dispens från artskyddsförordningen till länsstyrelsen. Huvudsyftet med ansökan är att minska områdets attraktivitet som häckningslokal för måsfågel.

Detta vill kommunen göra genom att "kvarhålla den höjda vattenytan som uppstår vid snösmältning och vårflod genom dämning av utloppsbäcken från viken. Vid den höjda vattennivån är de utpekade gräsöarna under vattennivån. Efter det att äggläggningstiden för fisk- och skrattmås är passerad kan vattnet tömmas och vattennivån återställas till normal försommarnivå. Om det finns häckningsområden kvar som ligger ovan vattennivån är det tänkt att dessa tas bort mekanisk med en flytande vassklippare med slåtterbalk. Detta medför att området blir mindre attraktivt som häckningsområde och därmed minskas antalet fåglar på lång sikt. Utrustning för dämning av utloppsbäcken kommer att finnas kvar så åtgärden kan återupprepas om det skulle visa sig att dämningen måste upprepas under fler än ett år."

Länsstyrelsen avslog ansökan.

– För att få en långsiktig lösning av problematiken måste man göra en förändring av häckningslokalen. Att skjuta av måsar och picka ägg gör att måsproblemet bara mildras på kort sikt, säger Therese Bergdahl.

För några dagar sedan skickade kommunen in en ny ansökan om dispens från artskyddsförordningen. Den är utformad som den tidigare ansökningen, med det finns en skillnad.

– Säger länsstyrelsen nej igen kommer vi att överklaga till mark- och miljödomstolen och till miljööverdomstolen om det behövs. Vi måste få reda på vad vi kan göra, säger Therese Bergdahl.

Skrattmås

Kolonin på Ringiusviken utgörs främst av skratt­måsar.

De kännetecknas av sin gråvita kropp och chokladbrunt huvud tillsammans med ett skränande skrattliknande ”kreeäää, kreeäää”.

Skrattmåsen är 35 till 39 centimeter lång, har ett vingspann på 86–99 centimeter, väger ungefär 250 gram.

Skrattmåsen häckar ­kolonivis i vassrika sjöar ­eller näringsrika träsk. Boet byggs ofta på en vatten­omfluten tuva av torra vassrör och gräs.

Från slutet av april till början av juni läggs de tre äggen.

Ruvningstiden är ­22–24 dygn.

Efter fem–sex veckor kan ungarna flyga.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!