Arkivmaterialet är maskin- eller handskrivet, på pappersark som gulnat i slutna mappar.
Liksom oljespillet i älvfåran kommer akterna stötvis genom åren, i takt med varje förnyad ambition om bärgning. Men mestadels tycks miljöbomben ha tickat på för döva öron. Och efter varje ansats har idéerna landat i glömska.
PT har i en rad artiklar berättat historien om båtvraket som sjönk i Piteälven i mars 1964.
Nu har kommunens arkivpersonal grävt djupt i källarförrådet där ytterligare aldrig tidigare torgförd information kommit fram i ljuset.
Förutom all skriftväxling runt SCA:s försäljning av vraket för 100 kronor, olika ägarbyten, kommunens, polisens, diverse myndigheters utredningar och enskildas äskanden, finns där även en noggrant författad bärgningsplan av Munksund 5.
Handlingen är stämplad som inkommet material i maj 1998, med Piteå Båtmuseum och den numera bortgångne Ingvar Nyström som författare.
Dokumentet berättar: ”Ångbogseraren hade då den sjönk cirka 5 000–6 000 liter tjockolja i tankarna. Det finns risk för att olja börjar läcka i älven. Då kan det bli en dyr affär att sanera”, står det skrivet.
”Olja flyter nu löst under däck och kan riskera att komma in i kommunens vattenintag ... dessutom är avståndet till Assi:s råvattenintag cirka en kilometer. Vilken katastrof detta kan innebära förstår väl alla.”
I handlingen från 1998 närs en förhoppning om att båtvraket blir bärgat och skänkt till Piteå Båtmuseum, som ett framtida museieobjekt.
”Vi hoppas på ett generöst bidrag från SCA. Detta blir ju bra PR för SCA som har ett visst moraliskt ansvar för båten”, noteras det.
Därefter följer punkt för punkt en arbetsplan, med 1998 års kronkurs som bas:
1) ”Wiréns ”Merkur” drar Femman parallellt till kaj i Storfors varv. Två 100-tons kranar lyfter vraket upp på kajen. Kostnad cirka 25 000 kronor.”
2) ”Tre-fyra länspumpar, brandkåren sponsrar”. 3) ”Renspolning ut- och invändigt, Nosab sponsrar”. 4) ”Framdragning av ström till Storfors varv, Pite energi sponsrar”. 6) ”Oljelänsar till hands vid bärgning, hamnen sponsrar.”
Enligt dokumentet var det även klart med sponsring från gatukontoret för ”vägfixning” i området, plus sponsring från åkeri med kran. Några verkstäder tycktes beredda att sponsra med renovering, blästring, målning, etc, enligt skrivelsen.
Enligt minnesanteckningar från juni 1998 tar kommunen kontakt med Bo Häger, chef vid SCA, som ”vill veta vilka pengar det handlar om”. Enligt dokumentet lovar Bo Häger att kontakta Ingvar Nyström – men därefter upphör all känd korrespondens.
I juli 1999 återkommer Ingvar Nyström med en handling där han refererar till en färsk dykarundersökning ”med fynd av löst flytande olja i båtvrakets maskinutrymme.”
Parallellt har Nyström lyckats anskaffa ett bärgningstillstånd ”med ensamrätt” från länsstyrelsen. Tillståndet löper ut i augusti 2002. Ingen åtgärd vidtas.
Gammalt arkivmaterial exponerar också en motion till kommunfullmäktige år 1999, där Rune Berglund och Björn Berglund, båda S, anser att kommunen bör bistå Båtmuseet ”med medel som fattas för att bärga bogseraren”. Motionen berättar: ”Båten ligger i ett känsligt läge ur miljösynpunkt då den läcker olja”. Men duon får inget gehör. Efter remissprövning blir det avslag från fullmäktige.
Ytterligare bärgningsplaner finns luftade i akterna, men bristen på pengar utgör ett ständigt återkommande hinder.