Monica Öhman och Annica Hagberg är båda sedan många år med i Föräldraföreningen mot narkotika (FMN). De föreläser då och då om vad de varit med om och på måndagskvällen var de inbjudna till Café på bit för att berätta om föreningen, delge sina historier men också ge råd kring hur man upptäcker tidiga tecken på missbruk.
Monicas dotter dog efter ett långvarigt missbruk av tramadol. Ett missbruk som började med medicinering mot Krohns sjukdom. Även i Annicas fall var det tramadol som var den avgörande orsaken till att sonen Petter dog.
En läkare var den första att tala om för Monica att hennes dotter Lindha var missbrukare, något Monica misstänkt, men inte riktigt trott på, eftersom dottern behövde sin medicin.
– När hon tog som mest kunde hon ta 30 tramadol på ett dygn. Själv provade jag en gång en tablett och blev som galen, säger Monica, som berättar hur skickliga missbrukare blir på att lura och manipulera sin omgivning.
Annica Hagberg förtydligar att för att kunna upptäcka ett missbruk gäller det att lägga pussel och lita på magkänslan. Då det gäller tecken på missbruk finns det en hel del att titta efter. Under rubrikerna intressen, umgänge, skola, familjen, pengar, lögner, humör och hälsa och förändring, lyfter de fram många punkter att lägga märke till.
– Många byter kompiskrets, börjar umgås med både äldre och yngre, träffar kompisar i tio minuter och mobilen ringer på konstiga tider, säger Annica Hagberg.
Mycket handlar om pengar och hur missbruket ska finansieras.
– Det är dyrt att droga och många gör vad som helst för att få tag i pengar till droger. Min dotter sålde sin kropp för ett paket tramadol. Den som är mitt i ett aktivt missbruk har inga skrupler. De stjäl från alla om de bara kan. Droger säljs till barn. Det spelar ingen roll bara pengarna kommer in. Den gamla "bushedern" existerar inte längre, säger Monica Öhman.
Både Monica och Annica är noga med att poängtera att det inte finns någon mall för hur ett missbruk ser ut och att alla kan drabbas.
– Skulden och skammen är svår att hantera och jag ville inte att någon skulle veta. Jag trodde att jag skulle klara allt själv, jag och sonen, sade Annica Hagberg, som först inte ens berättade för sin man.
Ingen av kvinnorna utger sig för att vara expert på området, men de har båda levt i det under flera år.
– Det är oerhört slitsamt att vara mitt i. Men man måste våga vara förälder och våga söka hjälp.