Viltolycksmarkeringarna är av yttersta vikt för den eftersöksjägare som ska spåra och förkorta lidandet för ett skadat djur. De orangea remsorna syns tydligt och ger omedelbar information om var man ska låta hunden börja leta.
Nu går det i och för sig bra med en plastpåse eller en halsduk eller något vad som helst, men de särskilda remsorna är bäst. De finns att hämta på bilbesiktningen, hos polisen och hos vissa försäkringsbolag.
Som bilförare är du enligt lag skyldig att rapportera en viltkrock till polisen, som i sin tur meddelar eftersöksjägare eller, om det handlar om ren (som räknas som tamboskap), aktuell sameby. Ring 112 och försök lämna så detaljerad platsbeskrivning som möjligt, helst en gps-position.
Markera även olycksplatsen med varningstriangel, även om djuret ligger dött vid sidan av vägen ger triangeln övriga trafikanter en signal om att olyckan är polisanmäld och en påminnelse om viltfaran. Viktigt är att inte själv försöka spåra djuret eller avliva det om man inte har kunskapen.
Markus Lundberg från Roknäs är en inbiten jägare som med tre olika hundar jagar olika småvilt, vildsvin och älg. Det stora jaktintresset gör också att han då och då även gör eftersök med grythunden Bengtsson, som har en utmärkt nos.
– Jag tycker man borde anmäla även krock med räv, grävling och andra mindre djur, även om det inte är lag på det. Om någon jägare kan spåra och avliva djuret så slipper det ju lida, säger han.