"Det är många som kontaktat mig och berättat att de är i samma situation. Det är vanligare än man kan tro, men många vågar inte prata om det då det är så skambelagt", säger Eva. (Arkivbild)
Allt började när Eva vid skilsmässan tvingades sälja huset med förlust. Hennes skuld på cirka 100 000 kronor gick till Kronofogden. Betalningsanmärkningen har gjort det omöjligt att hyra lägenhet via ett bostadsbolag.
Tidigare hyrde hon ett hus privat, men det såldes och i juni fick Eva och barnen flytta ut.
I somras gick det så långt att hon var tvungen bo i sin bil och hon berättade då att hon ringt alla fastighetsbolag, erbjudit sig betala förskottshyror och göra specialkontrakt – men att det inte gav någonting.
– Ingen hyr ut när man har betalningsanmärkning, konstaterade Eva då.
Svårast för henne har varit att inte kunna ha sina barn varannan vecka.
– En välfungerande familj har splittrats och det har varit jättetufft för barnen.
I augusti bodde hon i en sommarstuga.
– I slutet hade jag panik, jag sov och åt nästan ingenting. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen och kände mig som en otroligt dålig mamma. När jag tänker tillbaka på sommaren nu vill jag bara gråta. Det är en stor klump av ångest och mörker.
När hon såg annonsen om en etta som skulle hyras ut privat kontaktade hon hyresvärden och beskrev sin situation.
– Jag fick ett jättefint bemötande och vi skrev kontrakt på ett år. Jag är så tacksam för min lilla etta, den känns som paradiset och när jag flyttade in fick jag sova för första gången på hela sommaren. Men efter någon vecka kom ångesten tillbaka. Både för att lägenheten är tillfällig och för att mina barn inte kan bo här.
Eva ser lägenheten som ett steg på vägen.
– Hur mycket jag än kämpat har jag inte fått någon hjälp av kommunen. Eftersom jag har inkomst och alltid har skött mina hyror och mat och omsorg till barnen tycker de väl inte att jag har så stort behov av hjälp. Men jag tycker de borde tänka tvärtom – att de skulle hjälpa mig så det inte blir värre. Det är ju inte pengar jag vill ha, bara en signatur på ett papper så att jag får hyra lägenhet i andra hand.
Eva är tacksam för sin etta. "Den känns som paradiset och när jag flyttade in fick jag sova för första gången på hela sommaren. Men efter någon vecka kom ångesten tillbaka. Både för att lägenheten är tillfällig och för att mina barn inte kan bo här." (Arkivbild)
Tidigare i höst ansökte Eva om skuldsanering. Hon har fått ett positivt inledande beslut.
– Jag ångrar att jag inte tog tag i skulden tidigare, men genom åren har pengarna gått till hyra, mat och omvårdnad av barnen. För att få hjälp har jag kämpat, överklagat och blottat mig. Utan resultat. Jag känner agg för att skyddsnätet är så dåligt, jag trodde aldrig det här skulle hända mig. Men visst känner jag ett visst agg för att jag satt mig själv i den här situationen också.
Vad hoppas du på?
– Att skuldsaneringen går igenom, jag hoppas det kommer att hjälpa mig men jag vågar inte lita på det. Jag har lärt mig den hårda vägen att den enda man kan lita på är sig själv. På sikt vill jag såklart bli skuldfri. Och få en större lägenhet så att barnen kan bo hos mig också. Jag vill också att något händer inom kommunen. Både när det gäller bemötande och möjligheten till hjälp.
Tidigare har Lena Enqvist, omsorgschef på Piteå kommun, berättat att socialtjänstens definition av utsatta grupper är snäv, enligt rättspraxis. Lever man ett etablerat liv så kan inte socialtjänsten hjälpa till med bostad.
– Att man har allmänna svårigheter som exempelvis att vara en ung vuxen på väg att flytta, att man skiljer sig, att man inte kan svenska, har en viss psykisk ohälsa eller att hyresvärdar har höga krav är inte tillräckligt för att få hjälp.
Fotnot: Eva heter egentligen något annat.