Strax innan tio öppnar jag dörren till räddningstjänsten där jag välkomnas av den ställföreträdande insatsledaren, Mats Karlsson, 55.
Han följer mig till cafeterian som befolkas av några kaffedrickande skämtglada brandmän. Resten av styrkan tränar isvakslivräddning, det är dock viktigt att en arbetsstyrka finns på plats i händelse av larm.
Enligt statistiken blir det ungefär 1,5–2 larm per dag, berättar Mats Karlsson.
När kaffekopparna tömts tar brandmännen itu med diverse arbetsuppgifter och Mats ger mig gen rundvisning av stationen tillsammans med sin kollega Tobias Storm. Bara 2–3 procent av en brandmans arbetstid ägnas åt utryckningar, varav cirka hälften av dessa är falsklarm från till exempel skolor, industrier och ålderdomshem.
Resten ägnas åt att underhålla utrustning, göra brandövningar och träna med mera.
– Det är ett väldigt varierande yrke, ibland ställs vi inför situationer då man tänker; hur ska vi lösa det här egentligen?
De skarpa larmen är mestadels bilolyckor, enstaka bränder och räddningsuppdrag, men under sina 30 år i branschen har Mats varit med om alla möjliga knipor.
– Till och med katter som fastnat i träd, även om det inte riktigt går under larm, säger han skrattandes och bekräftar stereotypen.
En stor del av yrket är även att utbilda människor att hantera bränder med mera. Ungefär 75 procent av alla bränder släcks av privatpersoner, därför är det förebyggande arbetet viktigt.
Känner du dig någonsin rädd för ditt eget liv?
– Nej! Det är någon gång som jag har varit uppe på hög höjd och klängt, och tänkt ”ramlar jag nu…”, berättar Mats Karlsson och fortsätter:
– En del av arbetet är att göra en riskbedömning, hur mycket är det värt att offra för att rädda det här. Är det en människa kvar i huset ökar risktagandet tillexempel.
Vad är bäst med att vara brandman?
– Det är en oerhörd tillfredställelse att få hjälpa till, när människor inte själva klarar saker. Sedan är det ganska fria händer att jobba med det man vill inom yrkets ramar, exempelvis utbildning. Kollegorna är också väldigt trevliga, berättar Tobias Storm, utryckande brandman på stationen.
Vad är det sämsta?
– Det är jobbigt när man är med om olyckor, särskilt när det drabbar familjer och barn. Man lär ju sig att distansera sig till viss del, men nog tar det på, nog, säger Mats Karlsson.
För att bli brandman krävs körkort, SMO-utbildning (Skydd mot olyckor) lastbilskörkort och fysiska grundkrav. Det sistnämnda testas bland annat genom rullbandstest med fullutrustning och olika fysiska tester. Kraven utgår från vikt och längd.
För att alla ska klara yrket är vissa krav svårare om man är liten och lätt, exempelvis ställs högre krav på löpning. Sedan görs intervjuer och tester på problemlösningsförmåga.
Två personer som snart kommer att ställas inför dessa är Simon Engberg, 23 och Tommy Sundberg, 30, som just påbörjat på sin tvååriga grundutbildning, SMO.
Simon har haft brandyrket som dröm sedan högstadiet och har praktiserat här två gånger under sin skoltid. I båda fallen har han fått platsen genom att vinna en lottdragning
– Det är nästan som att det är meningen, skrattar han.
Båda två har fått mersmak av sin praktik på brandstationen.
– Jag har kommit rätt, förklarar Simon och uppmuntrar människor att praktisera innan. Tommy instämmer:
– Det är en helt annan sak än att läsa på internet.