S-kvinnor dubbeljubilerar

100 eller 75? Munksund-Skuthamns socialdemokratiska kvinnoklubb har bara att välja. Nästa år är det nämligen 100 år sedan den första kvinnoklubben såg dagens ljus på orten och i år är det 75 år sedan klubben gjorde en omstart.

Veteraner från starten 1933 på ett foto 45 år senare. Från vänster Jonni Sandberg, Lilly Lindgren, Greta Andersson, Alexandra Lindkvist, Maria Stenström och Elsa Grahn. Sittande från vänster: Alice Bergström, Frida Lidström, Lilly Andersson, Erika Wallin och Daga Lundström.

Veteraner från starten 1933 på ett foto 45 år senare. Från vänster Jonni Sandberg, Lilly Lindgren, Greta Andersson, Alexandra Lindkvist, Maria Stenström och Elsa Grahn. Sittande från vänster: Alice Bergström, Frida Lidström, Lilly Andersson, Erika Wallin och Daga Lundström.

Foto:

PITEÅ2008-10-28 06:00
Nästa år är det 100 år sedan den första socialdemokratiska kvinnoklubben startade i Pitebygden, närmare bestämt den 9 september 1909 i Munksund. Den första rent socialdemokratiska organisationen på orten, vilken sedan insomnade. Nära på dagen 24 år senare, den 11 september 1933, blev det omstart, nu under namnet Munksund-Skuthamns kvinnoklubb.
Värmländskan Hulda Flood, (1886-1968) en kraftfull agitator, besökte Norrbotten två gånger det året och bland annat Pitebygden, drog mängder med lyssnare till mötena och initierade bildandet av socialdemokratiska kvinnoorganisationer.
"För socialdemokratin intresserade, särskilt kvinnor, böra passa tillfället och höra den populära talaren. Dessutom upptar programmet, sång, musik och kaffeservering" påpekades det i annonseringen.
Klass viktigare än kön
Socialdemokratin ville inte till en början ha särskilda politiska kvinnoorganisationer, som skulle tala om kvinnors egna intressen. En av dem som inte accepterade kvinnorganisationer var agitatorn Kata Dalström (1858-1923). Hon hävdade att klassfrågan var det särskiljande, inte könet. Dalström gjorde uppmärksammade framträdanden i Piteå 1906, 1908 och 1912.
Så småningom accepterades kvinnoklubbar inom partiet. En tid fanns det en kvinnoklubb i snart sagt varje by i Pitebygden. Men Kata Dalströms tanke om en enda organisation inom socialdemokratin har mer och mer besannats, om man i dag ser till numerären av kvinnoklubbar. I dag finns bara tre kvar inom Piteå kommun. Förutom Munksund-Skuthamn, Lillpite kvinnoklubb, grundad 1948 och Pitholms kvinnoklubb, bildad 1954.
Kvinnor också människor
En av de första socialdemokratiska riksdagskvinnorna påtalade år 1911, i ett anförande, att "kvinnor är också människor". Kampen för ett likaberättigande förde med sig att det växte fram ett socialdemokratiskt kvinnoförbund år 1920. Men redan 1892 såg den första socialdemokratiska kvinnoklubben dagens ljus, i Stockholm.
Det var inte alltid männen tyckte det var nödvändigt att kvinnorna skulle ha politiska åsikter eller medverka i det politiska livet. Många gånger kvinnoklubbisternas egna karlar. Det berättas att en kvinnlig agitator på besök i våra bygder fann att lokalen var fylld av karlar, medan kvinnorna lyste med sin frånvaro. På frågan var kvinnorna höll hus fick hon till svar att någon måste vara hemma, passa med mat och kaffe.
Pitebygdens kvinnoklubbister visade dock en brinnande tro, som trotsade alla hinder, för att få fram fler kvinnor till mötena. Om den första kvinnoklubben i Munksund kan man läsa i tidningen Norrbottens-Posten den 23 september 1909. Där berättas att klubben bildades den 16 september 1909. Till styrelse valdes fruarna Albertina Aldrin, ordförande, samt Lisa Holmkvist, Ida Grek, Emmy Johansson, Maria Karlsson, Anna Nyström och Maria Holmdahl. Vid mötet beslöts att så snart en arbetarekommun bildats på platsen skulle klubben anslutas till denna. Det dröjde dock bra många år innan Munksunds arbetarekommun såg dagens ljus.
Vid det första årsmötet som kvinnoklubben anordnande den 1 februari 1910 valdes fruarna Augusta Bäckström Maria Karlsson, Ida Grek, Albertina Aldrin, Anna Enmark och Severina Aldri att utgöra styrelse. Till korresponderande utsågs fru Ida Grek.
Dålig uppslutning
Till mötet riktade för övrigt ordföranden några allvarliga ord, där hon bland annat betonade kvinnoklubbarna stora uppgift samt manade till att bättre än hittills passa klubbens möten
Samma sak återupprepades när den nya kvinnoklubben bildades 1933, där det också klagades över dålig uppslutning. Där fullföljdes dock tanken att ansluta sig till arbetarekommunen. I kvinnoklubben fanns då 15 medlemmar.
Bildandet föregicks av en lång och omfattande turné i Norrbotten med Hulda Flood, skrädderiarbetare och kvinnosakskämpe och senare partiets enda kvinnliga sekreterare.
Stämningen var god
När hon 1933 var i södra Norrbotten finns noterat från ett besök i Koler 75 åhörare, Långträsk 300, Vistträsk 60 och Bredsel 70. I Munksund hade hon även fullsatt lokal. Hon talade också på en rad andra platser och från samtliga besök berättas att "stämningen var god och åtgången på litteratur likaledes"
Den första styrelsen i den kvinnoklubb som bildades 1933, efter Hulda Floods besök, utgjordes av Elin Lindberg, Skuthamn ordförande, Selma Sundberg, Munksund vice ordförande, Berta Wink, Munksund kassör, Märta Nordqvist, Furunäset, sekreterare, Lilly Lundmark, Munksund vice sekreterare. Suppleanter blev Erika Wallin, Skuthamn och Karin Westerlund, Furunäset. Till revisorer valdes Hildur Bellander och Lilly Hedqvist med Beda Hedqvist som suppleant. Kommissionär för rörelsens tidning Morgonbris blev Elin Lundberg och försäljare Hilda Gerdin och Elsa Grahn. Vid det mötets valdes även ombud till en konferens i Luleå. Det blev Elin Lundberg och Berta Wink med Selma Sundberg och Beda Hedqvist som ersättare. Arbetarekommunen beslöt att bestrida kostnaderna för kvinnoklubbens representanter vid konferensen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om