Det gick fort när Agneta Fridholm över en natt i februari 2009 förvandlades från fullt frisk och arbetsför till svårt handikappad.
En plötslig, ilande kramp i vänster ben var början till stroke - och på ett ögonblick slogs ett tryggt familjeliv och en 27-årig era inom hemtjänsten fullständigt i spillror.
- Jag förlorade all rörlighet i vänster ben och vänster arm, delar av synen och blev oförmögen att klara mig själv. Det enda positiva var väl att inte talet eller förståndet påverkades, säger hon.
En tuff resa
Med enorm kampvilja och idog träning har Agneta Fridholm kunnat lära sig att sitta på nytt, stå upprätt kortare stunder och omsänder ta något enstaka kliv på slätt underlag.
- Det har varit en tuff resa men jag fokuserar på det positiva,
säger hon.
På alla plan utgör maken Rolf Hylander ett jättestöd. Det var också han som några månader efter stroken ansökte om ett särskilt parkeringstillstånd för rörelsehindrade, för hustruns räkning.
- Av bara farten kryssade jag för Agneta som förare, noterar han.
Den gången bifölls ansökan hos teknik- och servicenämnden vid Piteå kommun.
Fick p-böter
Paret Fridholm/Hylander bor på Nötön i Piteå. Agneta behöver skjuts och ledsagning vartän hon ska. Uppgiften alterneras mellan maken Rolf och två heltidsanställda personliga assistenter som jobbar omlott.
Egen bil används alltid. Med stort packutrymme för rullstolens skull.
Förra våren, efter tre år med specialtillstånd för handikapp-parkering, fick dock paret p-böter.
- Tillståndet hade gått ut visade det sig. Jag betalade böterna, 800 kronor, och lämnade in en ny ansökan, mest som formalia trodde jag, berättar Rolf.
Denna gång angavs Agneta som passagerare, istället för förare. Svaret kom per post: Avslag!
Stressig p-jakt
- Det kändes väldigt märkligt men kommunen vidhöll sin linje. Man ansåg det rimligt för mig att lämna Agneta i rullstolen med hennes rörelseoförmåga vid "målpunkten", för att sedan åka iväg och söka efter en ledig p-plats, säger Rolf.
- Både för mig och assistenterna är det jättestressigt utan handikapp-plats. Alla blir lidande. Vissa gånger är det svårt hitta vanliga p-platser. Som mest har Agneta fått sitta och vänta vid "målpunkten" i 25 minuter.
- Vintertid när det är moddigt, halt eller snö på backen är det i princip omöjligt för mig att köra rullstolen med en arm förlamad, förklarar Agneta.
Blockerar bildörren
Assistenterna upplever situationen lika besvärande.
- Oftast när man kommer tillbaka till bilen efter uträttat ärende står något annat fordon alltför nära och blockerar möjligheten att köra in rullstolen mot passagerardörren, säger Birgitta Westerberg, assistent.
- Agneta behöver hjälp för att ta sig in och ut ur bilen. När det är trångt blir det ett himla trixande. Platserna för handikappade är i regel bredare och dimensionerade för rullstolsburna.
- Nej, här finns inget hänsynstagande varken mot Agneta eller mot oss ledsagare, menar Birgitta Westerberg.
I artikeln här intill presenteras kommunens ställningstagande - som paret Fridholm/Hylander i somras valde att överklaga till länsstyrelsen.
Avslag rakt av
Länsstyrelsen följde dock kommunens linje och avslog begäran om parkeringstillstånd.
Beslutet har därefter överklagats vidare av de sökande till Transportstyrelsen, med samma utfall. Avslag.
- Det är nog illa som det är, och detta känns bara så fruktansvärt fyrkantigt och inhumant, menar Rolf Hylander.
- Jag undrar hur svårt handikappad man måste vara för att få ett parkeringstillstånd i Piteå? frågar sig Agneta Fridholm.