Rulla vidare
Förra sommaren surrade
samma rykten i branschen och då var argumentet att den svenske biltillverkaren var så välmående att det skulle kunna bli en bra affär för det förlusttyngda moderbolaget borta i USA. Jaguar och Land Rover tvingades de ju sälja för en spottstyver.
I dag är argumentet det omvända. Volvo Personvagnar gjorde en förlust på 900 miljoner bara under det första kvartalet i år. Nu skulle alltså Ford vilja bli kvitt Volvo av det skälet.
På direkt fråga i amerikanska media har Ford-chefen Alan Mulally sagt varken bu eller bä. Men i samband med försäljningen av "den engelska patienten" (Jaguar-Land Rover) sade han mycket klart och tydligt och Ford nu skulle satsa på "den blå ovalen". I det varumärke som har formen av en blå oval står det som bekant Ford. Och varför ska Ford ha kvar premiumbilgruppen PAG när Volvo i dag är det enda märke som ingår? Under storhetstiden samsades göteborgarna med Aston Martin, Lincoln, Jaguar och Land Rover.
Nu ska man betänka att Ford aldrig tidigare offentliggjort Volvos resultat, det här var första gången, och man ska också vara medveten om att det inom såna här gigantiska multinationella bolag är möjligt att styra om vinster och förluster rätt hejvilt. Men den främsta orsaken till att Volvo nu förlorar pengar har dock sin förklaring i Fords eget hemland USA - en uselt skött ekonomi och ett krig som kostar den amerikanska statskassan över tusen miljoner kronor. Om dagen!! Det har urholkat dollarns värde och när den valutan rasar så drabbas hela världen.
Krasst uttryckt skulle man kunna säga att de som i dag handlar med USA och får betalt i dollar tvingas vara med och betala den amerikanska nationens skulder. Det är vad Volvo gjort det senaste året. Ett par tusen bilarbetare i Göteborg kan nu till och med tvingas att betala med sina jobb.
Så vem ska man då hoppas på som köpare av Volvo? Indiska Tata, kinesiska Brilliance eller ryska Autovaz? Eller ser vi hellre att svenska Volvo Group går in och räddar sitt varumärke? Där finns redan ett etablerat samarbete med Renault, som skulle kunna vara en utmärkt partner också när det gäller en framtida personbilsproduktion.
Fast det skulle förstås innebära att man efter 15 år ger Pehr G Gyllenhammar rätt. Men ingen av dem som 1993 var med och ryckte undan mattan för Gyllenhammar finns kvar i företaget så det kan knappast utgöra ett hinder. Men finns viljan? Jag tvivlar.
För jobbens och för varumärkets skull så vore i alla fall en europeisk köpare en nåd att stilla bedja om. Ford har haft nästan tio år på sig men inte haft något att lära Volvo. Det är dags att rulla vidare.
Så jobbar vi med nyheter