Roxana Trandafir är 21 år och väntar sitt tredje barn. Hon sitter utanför Pressbyrån på Storgatan från morgon till kväll. Just nu besöker hon Piteå för att samla ihop pengar till att isolera sitt hus i Rumänien. Hon bor tillsammans med sin sambo, Vasile Negru, 23, i byn Valea Seaca.
– Det är jättejobbigt och tungt för mig att resa när jag är gravid. Men jag har inget val. Jag måste be folk om pengar, berättar Roxana Trandafir.
Varken hon eller hennes sambo har lyckats få något jobb i Rumänien och från de sociala myndigheterna får de endast barnbidrag.
– Vi får 100 kronor per månad och barn. Men det är för lite pengar. Det räcker inte till mat och skola, berättar Roxana Trandafir.
Avdrag på bidraget
Hon hade inte hört talas om hur dyrt det är med förlossningsvård i Sverige. Vid ett liknande fall i Luleå, tvingades en romsk kvinna föda i en bil utanför Sunderby sjukhus. Trots att kvinnan nekats förlossningsvård kom en sjuksköterska ut och hjälpte henne att förlösa barnet. Eftersom hon var sjuk fick hon trots allt vård på Sunderby sjukhus under tre dagar. Senare skickades en faktura på 43 800 kronor till henne. Beloppet sänktes sedan med ungefär 10 000 kronor. Men oavsett summa, så skulle Roxana Trandafir aldrig ha råd att betala.
– Nej, jag har inga pengar. De kan skicka räkningen till de sociala myndigheterna i Rumänien, säger hon.
De gör då avdrag på barnbidraget tills fakturan är betald. För ungefär en månad sen var Roxana Trandafir i Jönköping, där hon drabbades av svåra buksmärtor. Orolig sökte hon upp ett sjukhus, där en läkare undersökte henne.
– Det kostade 2 000 kronor. De skickade räkningen till Rumänien. Vi kommer inte att få något barnbidrag på tio månader nu, säger Roxana Trandafir.
Hon berättar att hon försökt gå på rutinkontroller i Rumänien, men nekats undersökningar då hon inte kunnat betala för sig. Förlossningen, som hon hoppas blir av först när hon är hemma igen, kostar där motsvarande 1 000 svenska kronor.
Fogsmärtor
Magens tyngd får hennes fogar att ömma, särskilt när hon sover i bilen tillsammans med sin sambo och bror.
– Det gör ont att sitta på gatan hela dagarna också, men vad ska jag göra? Undrar Roxana Trandafir.
Hon saknar sina barn och gråter ofta när hon tänker på dem. Särskilt när hon ser ljushåriga barn passera henne på gatan.
– Min son är blond. Det är jättejobbigt att se andra barn som påminner om honom, berättar hon.
Barnens farmor sköter om dem medan Roxana Trandafir och Vasile Negru är i Sverige och samlar in pengar.