Rossi och Co gungar vidare

BOOGIEROCK. Skivan med den självironiskt klingande titeln har Indiana Jones-inspirerat omslag, men att kalla den ett äventyrligt verk vore att ta i. Bandet har återförenats med producenten Pip Williams som stod bakom några av deras mest kända plattor.

"Beginning of the end" är en tätt svängande, spikrak rocklåt och det engagerade gitarrspelet går igen även i stompigare "You’re the one for me". Annat, som "Alright" och "Bad news" ("Jätten Jorms sång"?) tröskar på i välbekanta boogie-marker. Francis Rossi har ingen av branschens mer engagerande pipor, men den där patenterade ihåligheten fungerar förvånansvärt bra i exempelvis bluesballaden "Electric arena" och riviga hårdshufflen "Gravy train". Här finns också några trötta låtar ("Figure of eight", "Saddle up", "My little heartbreaker") som bara fyller ut och stunder där man inte lyckas med föresatsen att förnya sig. "Pennsylvania blues tonight" börjar exempelvis spännande (fingercymbaler i en Status-låt?) och okonventionellt poppigt, sedan blommar den ut i gubbrockig refräng.

Det sammantagande intrycket är på intet sätt nydanande, men för stunden låter det förvånansvärt piggt om den här institutionen.

Rossi och Co gungar vidare

STATUS QUOThe search of the fourth chord(Fourth chord/Edel/Playground)PPP