Rosmarin, citronmeliss och cykla trehjuling

Det rivs och grävs hemma. Siri frågar tusen "vaffö?" varje dag - och det har hon all anledning till. Varför står det plötsligt en grävskopa utanför vardagsrumsfönstret när hon ätit frukost. Varför gräver de upp äppelträden. Vart ska stenbumligarna och varför är det så många spikar på gården. Varför varför varför.
Hon vågar knappt gå ut till cykeln och skyndar småbenen bort från grävaktiviteten. På tryggt avstånd förkunnar hon att hon vill ha ett rosa hus.
Istället för hon ett par knallrosa shorts inför sommarens värme.

På sistone har Siri börjat fråga efter en flicka på förskolan när vi kommer dit på morgnarna. Är hon här?
Hemma berättar Siri att hon brukar springa och krama sin vän (vi kan kalla henne Lisa) när hon kommer. De leker tillsammans och Siri säger att hon älskar Lisa.
En dag när vi äter middag tar Siri tuggor för farmor och farfar och kusin Lovis.
Jag frågar henne vem nästa tugga blir för.
Kort betänketid.
- Jag älskar min Lisa, svarar hon.
- Hur känns det när man älskar någon? undrar ovetande mamman.
- ...
- Hur känns det i kroppen? undrar ovetande mamman igen.
- Lisa älskar min kropp!! utropar Siri.

Min finaste flicka har mycket funderingar. En sen kväll vaknar hon och gråter. Magen mår enligt uppgift jättebra. Inte heller benen värker efter trehjulingsfärderna.
För cykla trehjuling har hon minsann blivit en hejare på. Plötsligt fungerar det att trampa och styra samtidigt. Vi gör små utflykter och Siri stoppar här och där och plockar upp skräp på flaket.
Jag frågar om hon drömt något. Hon berättar om kossor som säger att hon ska gå in och om en häst i ett glas. När jag ska gå ner och borsta tänderna följer mardrömmaren med och sitter på nedersta trappsteget och filosoferar. Om att mamma inte ska följa med på förskolan nästa dag. Mamma ska ju på jobbet. Och pengar måste hon ha med sig, för att kunna köpa mat. Och så ska Siri få ett eget rum. Med skrivbord.
Och rosa dörr.

Hemma på gården har jag rensat rabatt och jordgubbsland. Stormen blåser in, men jag går in och drar regnkläderna på och fortsätter mitt trädgårds-stret.
Det är renande att jobba i regnet.
Siri sover middag inne och jag planterar sommarväxter i krukor, under tak för att skona plantorna.

Det åskar och haglar och plötsligt öppnas ytterdörren. Ut kommer Siri, storm-kittad av sin fader. Klart hon ska vara med och plantera.
Jag får en innerlig kram, en puss. Sedan torkar hon bort kogödslet som blivit kvar på mina kinder efter bortstrykning av ett kliande hårstrå.
Vi gödslar, känner fingrarna i jorden. Rosmarinen doftar, citronmelissen gör sällskap.
Skottkärran rullar framåt, jordiga händer blir renare mot regnvått gräs.

Gissar att vi inte får baka några äppelpajer från gårdens skörd i år. Äppeltråden står uppgrävda mitt på gräsmattan. Men vildhallonen frodas. Jordgubbarna likaså. Och på gräslöken smakar Siri varje gång hon är ute. Persilja, koriander, citronmeliss och rosmarin. Kom sommar, kom. Jag är redo!