- Jag har fortfarande kvar det. Jag har känt mig hemma med dragspelet. Det är ett instrument som passar mitt temperament, säger Roland Cedermark som är på väg till Vimmerby för en spelning när PT når honom på mobiltelefonen.
När sparade du ut håret?
- Jaa (skratt). Kanske i slutet av 60-talet.
Fick du kritik för det?
- Nä, jag har aldrig fått kritik och jag hade inte så här långt hår från början. Jag trivs med att ha det så här. Jag är glad så länge jag har nåt hår kvar.
Klagar inte
Roland Cedermark har varit artist i 31 år. Den första skivan släpptes 1976.- Det var inte tal om annat än EN skiva, att ha för att spela upp för barn och barnbarn. "Lady be good - Roland Cedermark svänger till det", hette den. Det tog fart.
Det har blivit ett stort antal instrumentalskivor och en bit in i karriären ledde tonsättningen av dikten "Till mosippan" till att han började sjunga också. Roland Cedermark har gjort 27 album som totalt sålt i över två miljoner exemplar.
- Jag kan inte klaga för egen del. Jag åker omkring och har fin publik. Jag reder mig. Jag är ute och spelar, jag gör alltid mitt bästa och jag har min stil. Jag håller min raka linje och jag kan inget annat heller. Jag vill vara trogen mitt inre, det jag vill göra själv.
På turne har Roland Cedermark numera sällskap av sin fru som är honom till stor hjälp.
- Hon åker alltid med. Det är mycket jobb runt omkring med skivförsäljning och kabeldragning. Man blir ju lite bortskämd. Jag kan inte tänka mig att sitta och åka ensam. Det är mycket trevligare med sällskap.
Ny publik
Härom året medverkade han i vinjetten till "100 höjdare" tillsammans med Fredrik Wikingsson och Filip Hammar. Huruvida detta är ett uttryck för att han nått kultstatus låter han dock vara osagt.- De är oerhört kul och inspirerande grabbar. Det är många, många yngre som har uppmärksammat detta (skratt). Kanal 5 är väl inte så utbrett, men det har verkligen haft sitt genomslag.
Blir du ofta igenkänd?
- Det är många glada tillrop, det måste jag säga. När jag kommer in på en bensinstation är det alltid någon som hejar eller kommer fram och vill säga någonting.
- Jag har alltid varit lite blygsam. Jag har aldrig för en sekund tyckt att det jag gör är någonting märkvärdigt. Däremot är jag glad och lite stolt när det blir uppmärksammat, men jag har aldrig klappat mig på bröstet. Nä, nä, nä. Jag försöker värna om den gåva jag fått med respekt.