Cecilia Ölund har varit ett känt ansikte på Röda lyktan i Piteå. Men sedan ett par år syns hon inte längre bakom disken med bakverk och caesarsallader. Numera jobbar hon som lönekonsult på Novia ekonomi i Luleå.
– När pandemin kom drogs det ner på personal, det blev glest mellan fikasugna kunder också och då kände jag att jag måste göra något annat innan jag blir deprimerad. Utveckla min hjärna och göra något nytt. Så jag började plugga. I början var det ju lite läskigt, jag hade ju aldrig suttit framför en dator, haha. Jag jobbade halvtid medan jag pluggade och tänkte "vad har jag gett mig in på?". Men det är roligt att utvecklas och göra något nytt, säger hon.
Cecilia Ölund var personalansvarig på Röda lyktan och hade hand om schemaläggningen för företagets tre ställen; Småstaden, Gallerian och Takterrassen.
– Jag gillade den delen av jobbet, det är roligt att jobba administrativt, jag gillar struktur så det är min grej. Vi var sju–åtta fast anställda plus extra personal under lov och helger. Men jag tyckte om det även om det var mycket att hålla reda på.
Det var många funderingar och en hel del ångest innan hon tog steget att helt byta bana. Hon tyckte att hon egentligen var för gammal för det.
– Jag var 35 år, men då kom jag på att jag ska ju jobba 30 år till, haha. Sen har jag min man Jocke att tacka för att jag ändå gjorde det, ekonomin sjönk i botten till 3 000 kronor i månaden, men han har pushat mig hela vägen.
När hon väl hade bestämt sig och skulle sluta blev det en tårfylld sista dag på Röda lyktan, både för henne och för arbetskamraterna.
– Det bara sprutade tårar. Det jag tyckte var jobbigast var att lämna kollegorna och kunderna. Men vi håller kontakt. Två av delägarna, Sanna och Tina, är mina bästa vänner. Carina och Ulla bjuder fortfarande hem oss på middag, alla är som min familj.
Det bästa med beslutet att gå vidare i livet är enligt Cecilia hennes personliga utveckling med ny kunskap, att hon känner att hon hittat rätt.
– Men också att kunna balansera jobb och fritid. Jag jobbar hemifrån två–tre dagar i veckan och kan träna mitt på dagen, det är en frihet, säger hon och fortsätter:
– Det har snart gått tre år och jag trivs så bra, verkligen. Det är helt klart det bästa jag har gjort, säger Cecilia Ölund.