Den nya R.E.M.-låten att lägga på minnet heter "Living well is the best revenge". Öppningsspåret på nya skivan är femstjärnig, tuff, gitarrstinn rock och den nästan skräniga Michael Stipe är faktiskt svår att identifiera.
Vi har hört det förr. Etablerade band som pratat om att skala av, gå tillbaka till rötterna och bli råare, samtidigt som man glömt att skriva bra låtar.
Det gör inte R.E.M. på detta föredömligt korta album (runt 36 minuter). Det gungar fint om en lång rad mellantempolåtar som "Supernatural Superserious" och "Hollow man" och flera gånger är det med en tuffare attityd som klär bandet, men riktigt så bra och överraskande som i inledningen blir det inte riktigt.
Redan från spår nummer två växlar man ner ett par snäpp och en klassisk R.E.M.-brygga känns igen, om än förpackningen är tuffare än på länge.
En positiv överraskning dock och jag känner mig faktiskt lite "avis" på mina kompisar som köpt biljetter till konserten på Stockholms stadion i september.