Rockabillyn i centrum

ROCK’N’ROLL. När Nisse Hellberg gör sitt tredje soloalbum är kanske inte steget så där fasansfullt långt från Wilmermusiken, men uppbackad av nya musikkompisar färgas den här rotiga kärnan av rock’n’roll i första hand av rockabillyn. Alf Östlunds ståbas blir majstången som alla gungar runt och resultatet blir, när det är som bäst, så där härligt gammeldags svängigt.

Risken för den som inte är totalsåld på den här typen av musik är att det emellanåt känns lite tradigt. Har vi inte hört det här i allehanda paketeringar ända sedan Elvis dagar? Ja, det har vi, men görs det konsekvent är det egentligen inga större fel med det.

Svårare har jag för Hellbergs upphottade versioner av gamla schlagerörhängen som "Lyckliga gatan" och "Trettifyran". Tycker nog inte att det lyfter särskilt mycket.

Textmässigt har Hellberg varit bättre, om än han fortfarande har känsla för korta små berättelser. Nöjsamt, men inte mer.

Rockabillyn i centrum

NISSE HELLBERGSnackbar blues(Amigo/Bonnier)PPP