Det har aldrig varit någon tvekan om vad Robin Gustavsson skulle bli som stor. Sjöman, givetvis!
Inriktningen balsamerades redan i knatteåldern i föräldrarnas plastjolle nere vid Småskärsudden I Piteå. Så småningom växlades storleken till fritidsbåtar med ruff och övernattningsmöjlighet, och på somrarna styrdes färderna runt hela den norrbottniska arkipelagen.
– Havet fascinerade. Det var lika kul som lärorikt, och jag blev helt frälst, förklarar Robin.
Efter uppväxten på Svartudden, gymnasieåren på Strömbackas teknikprogram började Robin plugga till sjökapten på Chalmers i Göteborg. Ett givet val, såklart.
Fyra års utbildning varvades med fem längre praktikperioder ute på allehanda fartyg och färjor.
– För ett år sedan tog jag examen, landade i mitt första fasta jobb på svenskflaggade tankern Coralius. Vi lastar flytande naturgas i norska Tananger utanför Stavanger, åker över Nordsjön och Kattegatt för att lossa i olika svenska, norska och danska hamnar.
Visserligen är Robin färdigutbildad sjökapten, men det krävs närapå ett decennium av praktiskt arbete innan visitkortet kan kryddas med titulaturen.
– Ännu saknar jag rätt behörighet. Folk i min fålla startar alltid som andre styrman, avancerar till överstyrman och i bästa fall till sjökapten/befälhavare, högsta hönset ombord på båtar.
Robin är i dagsläget tillfreds med sin befattning med ansvar att navigera och sköta farthållningen till sjöss, övervaka lastning/lossning vid kaj av den 100x18 meter stora tankern, kapabel att forsla 5.800 kubikmeter gas.
– Uppdraget passar som handsken. Jag jobbar fyra veckor, är ledig lika långa perioder. Under arbetspassen är vi tre som delar på vakten som andre styrman. Jag arbetar alltid klockan 12-16 dagtid, är ledig åtta timmar, för att gå på klockan 24.00 till 04.00, ledig åtta timmar, och så rullar det på under fyra arbetsveckor.
– Vi är totalt tolv i besättningen, hälften svenskar och hälften filipiner, alla med olika roller. Arbetsspråket ombord är engelska.
– Vi lever väldigt nära varandra, om än med egna hytter att bo i, utrustade som ett mindre hotellrum. Vi äter och jobbar tillsammans, umgås på fritiden, blir väldigt tajta. Ingen går ju ”hem” efter arbetsdagens slut.
Robin har stor respekt för väder och vind även om han aldrig känt oro när hela havet stormar.
– Jag har upplevt busväder på 38 sekundmeter ute till havs. Då gäller det att lägga båten med fören rakt mot vågorna, köra max två-fyra knop och bara vänta ut stormen.
Sjömanslivet från förr går inte att jämföra med nutid, enligt Robin.
– Gamla sjöbjörnar som drack hejdlöst och levde rövaren i hamnarna utgör ett svunnet kapitel. På vår båt råder nolltolerans mot alkohol och droger. Oannonserade tester förekommer. Rökning tillåts bara i ett speciellt rökrum, vi har ju gas i lasten. Tiden i hamn är komprimerad och lämnar inget utrymme för partyliv.
– Tillgängligheten till sociala nätet möjliggör god kontakt med familjemedlemmar hemmavid. Facetime och Facebook är väl utnyttjade instrument ute till sjöss.
Robin Gustavsson tjänar en rejäl hacka på sitt yrkesval, konstaterar han utan att precisera några summor.
– Det är riktigt bra ingångslön. Mat och husrum är gratis ombord även om vi förmånsbeskattas för detta. Vi har dessutom sjöavdrag på skatten. Det finns inget att göra av med pengar på ute till sjöss, och vill man kan man spara en hygglig slant, säger Robin och ler.