– Så är det. Inledningsvis handlade det om 1 097, men jag tyckte att det lät så fult i munnen, berättar Tomas Riklund.
Under en bilresa längs E4 en ljus sommarnatt med Frida Hyvänen som bakgrundsmusik kom den "rätta" siffran till honom som en uppenbarelse.
– 1101! Det ska vara 1101, så jag ringde upp Svevinds dåvarande chef Mikael Kyrk och på den vägen är det.
Tomas Riklund har varit involverad från start när det gäller framväxten av den gigantiska vindkraftsparken, som ännu inte är färdigbyggd. Över en kopp kaffe på ett av Piteås fik berättar han entusiastiskt om en resa kantad av med- och motgångar.
Men särskilt entusiastisk blev han inte när han fick höra talas om de storslagna planerna någon gång runt 2004.
– Piteås dåvarande näringslivschef Erik Persson bjöd in mig till ett möte där ett par personer skulle presentera ett energiprojekt. Min känsla efteråt var att de var "golddiggers".
Vardagen på Riklunds PR-byrå gick vidare, men i tankarna kunde han inte riktigt släppa det. Ganska snart följde fler möten med Svevind om projektet i Markbygden.
– Jag gillar ju utmaningar och känslan att "jävlar, dom kommer att lyckas med det här" växte sig starkare. Dom har hittat "världens bästa vindkraftsfyndighet".
Och det var ingen slump som pekade ut just Markbygden som en ultimat plats för vindkraft. Flera faktorer spelade in när alla algoritmer jobbat färdigt. Utan att gå in på alla detaljer så hamnade pekfingret på det 450 kvadratkilometer stora området.
Inledningsvis skötte Tomas Riklund kommunikationen åt Svevind och sedan åt Enercon och GE när de kom in i bilden. Och sedan en tid har Roadbridge tillkommit som kund.
Du har varit med alla?
– Ja, i alla fall många av aktörerna. Jag har dagligen levt med det här projektet sedan starten och på många sätt varit ansiktet utåt. Det har blivit många år.
Du pratade tidigare om en resa kantad av med- och motgångar, kan du specificera det?
– Det var inte så lätt i början. Att få alla tillstånd tog tid och på det processen med alla överklaganden. Så har det varit hela vägen, men det är en demokratisk rättighet att överklaga.
– Mellan byggperioderna har det ju varit stiltje och då kom frågorna. Vad händer och varför? Blir det inget mer? Jag har inte jobbat med tillstånden och överklagningar, men jobbat mycket med informationen både utåt och inåt.
Och vad har varit roligast?
– Det är mycket, men när de tolv verken i testparken Dragaliden invigdes då kändes det stort. Haha, vi tejpade två helikoptrar med "1101" och det väckte uppmärksamhet bland de församlade, minns Tomas Riklund.
Men hur är, blir det 1101 vindkraftverk?
– Nej, det blir det inte. Det var det begrepp som jag kom på. Alla beviljade tillstånd handlar om mängden energi som produceras och inte om antalet verk. Tillstånden ger bara rätt att bygga upp till ett givet antal.
De tolv verk som stod klara i Dragaliden 2008 har en helt annan och mycket lägre kapacitet än de som byggs nu.
– Det är stor skillnad och om det blir klartecken att bygga verk som är 300 meter i Hästliden så blir skillnaden ännu större. Det behövs helt enkelt färre verk för att uppnå den effekt som tillstånden tillåter.
Så hur många verk blir det i slutänden?
– Det går inte att säga exakt, men upp mot 900 tror jag. Jag kan tänka att med nya tillstånd kan fler byggas och därmed öka produktionen ytterligare, säger Tomas Riklund.