Morgan Stenberg, museipedagog och guide på Piteå museum, äger själv en del av en kyrkstuga i Öjebyn.
Det första misstaget jag gör när jag kontaktar Morgan Stenberg, museipedagog och guide på Piteå museum, är att kalla Öjebyns kyrkstad för "kyrkby". Inte är det några gamla sommarstugor heller, förklarar han. Kyrkstäderna, som är ett kulturarv, har att göra med bruket av husen.
– Kyrkstäderna bär en stor del av vår historia, säger Morgan.
Idag är många av Öjebyns kyrkstugor i behov av renovering. Timmerstockarna i fasaden glider isär vilket riskerar fukt i väggarna. Ett av de största problemen är bristen på hantverkare med kompetens av traditionella metoder och material, men även klimatförändringar sliter på stugorna.
– Precis som vilken annan bostad som helst är stugorna i konstant underhållningsbehov, men mängden fukt ökar i och med klimatförändringar. Behovet av underhåll kommer inte bli mindre, säger Morgan.
När stockarna saknar stopp i hörnen av fasaden riskerar dem att "kalva", det vill säga glida isär.
Ännu är det ingen risk för "kalvning" här, då stocken sicker ut och skapar ett stopp, förklarar Morgan Stenberg.
Ju färre kyrkstäder desto viktigare är det att bevara de som finns kvar, för att bära vidare arvet och traditionen, tycker Morgan. Konsekvensen av stugornas förfall är en kulturell förlust som inte går att värdera, fortsätter han.
– Det vore en katastrof. Om kyrkstäderna försvann skulle det vara som om Drottningholms slott försvann, om du frågar mig, säger Morgan.
Morgan Stenberg förklarar att skillnaden mellan en kyrkby och en kyrkstad är att den senare är konstruerad utefter ett behov. Förr var behovet övernattning inför kyrkhelger, idag för enkelhet och lugn. En kyrkby är en by som växt fram runt en sockenkyrka, med permanenta boenden.
Förr var kyrkstäder en övernattningsplats för bönder som reste långa avstånd. Idag fungerar kyrkstugor som en tillflyktsort från en annars stressad tillvaro.
– Det är ganska öde i omgångar. Man får inte bo i dem permanent, utan man övernattar i ett par dagar, precis som förr, berättar Morgan.
Stugorna har idag blivit en lugn reträttplats, där ägarna kan ägna sig åt att vårda byggnaden på traditionella grunder. Morgan förklarar att underhållsarbetet och behovet av enkelheten stugorna erbjuder skapar en gemenskap mellan stugägarna.
Övre gula fönstret till höger ligger kammaren som Morgan äger. Just nu renoveras den, så han har ännu inte stannat över i den.
– Vad som utmärker en kyrkstuga är bruket, fortsätter han.
Bruket är alltså inte bara byggnaden i sig, utan livsstilen man har när man lever i kyrkstaden. Han berättar till exempel hur en del är onåbara på telefonen under tiden de är i stugan. Det är enkelheten som lockar, som baseras på en svunnen tids simplare tillvaro.
En del kyrkstugor går i arv. Andra, de yngre stugägarna, köper en i minnet av en mysig barndom då de hälsat på hos en släkting som haft en stuga, berättar Morgan. Agneta och Curt Thornberg, som i vanliga fall bor i en lägenhet mitt i Piteå, köpte en i april, och är i stugan flera gånger i veckan.
– Min mamma har en, och din dotter har en, säger Agneta och pekar på sin man.
"Här är det fridfullt", säger Agneta Thornberg med sin man Curt Thornberg sittandes bredvid i bäddsoffan.
Curt och Agneta Thornberg är i sin kyrkstuga flera gånger i veckan.
Som ägare till en kyrkstuga har man ett speciellt ansvar över att underhålla och bevara byggnaden, då den är i rikes intresse som kulturarv. För Agneta känns det jätteviktigt att ta hand om stugan, och underhållsarbetet blir ofta kollektivt, då man behöver hjälp av antikvarier och hantverkare.
– Man blir sjösjuk när man kommer in, säger Agneta och skrattar till, när hon syftar på att golvet lutar en aning.
"Pelargoner hör till i en kyrkstuga", tycker kyrkstugeägaren Agneta Thornberg.
Taklampan som Curt Thornberg tagit över från sina föräldrar. Den passar inte hemma i lägenheten, så den får vara i kyrkstugan. "Här får den ett annat värde för mig", säger han.
Är det som att bo i ett museum?
Morgan Stenberg skrattar till.
– Man vistas snarare i en miljö från en svunnen tid, med tidstypiska attribut. Har man ett gammalt hus har man inte ett modernt kök, det tar bort charmen. En del saker hör till miljön. Men ja, kanske lite av ett privat minimuseum, svarar han.
Han berättar vidare att förr fick saker och ting nytt i liv i en kyrkstuga. När det inte längre användes i hemmet, och istället för att slängas, togs det ofta till stugan.
– En kopp utan öra passade till exempel bra i en kyrkstuga, säger han.
Förr gick det flera ägare på samma stuga (ofta likadant idag). Bönder i samma by gick ihop och byggde en, där varje familj hade varsin kammare på 12-15 kvadratmeter som standard. Kammaren var enkelt inredd med öppen spis, bäddsoffor, bord och stolar.