Händelsen inträffade sommaren 2012 då skolan hade får av rasen finull, som namnet anger ingen köttras utan ett får man har främst för ullens skull. Rasen är också känd för sin överdrivna fertilitet och tackorna får ofta 3–4 ibland ända upp till åtta lamm istället för normala 1–2, vilket innebär att de inte har mat till sina barn. Och det är grunden till hela det här åtalet.
Skolan valde nämligen att flaskmata de många lammen, istället för att avliva dem direkt – ett alternativ som man, så här i efterhand, inser kanske hade varit det klokaste då de var väldigt små vid födseln och växte dåligt.
Utmärglade
De flaskmatade lammen blir ofta tamare och mer mottagliga för ömhetsbetygelser från exempelvis barn, varför de tre lamm åtalet gäller kom att gå i Granparken hela sommaren. Tanken på barn som gosar med svältande lamm är förstås obehaglig, men – som rektorns advokat noga påpekade under rättegången – ingen har märkt någonting fel, ingen i skolans samlade kompetens såg något fel på djuren, som haft fri tillgång till foder och hö, annat än att de var små.
Livsmedelsverkets besiktningsveterinär Lena Forsman, som slog larm då lammen framåt höstkanten skickades till slakt, skrädde dock inte orden varken i sin anmälan eller när hon hördes under förhandlingarna i tingsrätten.Hon berättade då att hon reagerade direkt på att samtliga 25 lamm verkade så små och att farhågorna besannades sedan djuren slaktats:
Alla lammen var små och magra, tre av dem så utmärglade att de bedömdes som helt otjänliga som människoföda. Den genomsnittliga slaktvikten låg på 12,3 kilo, vilket redan det visade att de var alldeles för magra allihop.
"Som en katt"
– Lamm ska, beroende på ras, ha en slaktvikt på mellan 16 och 24 kilo, förtydligade Forsman i tinget.
De tre lammen som gått i Granparken vägde 4,8 kilo, 5,3 respektive 5,8 kilo vilket är jämförbart med en större katt, vilket fick Forsman att undersöka kropparna än mer ingående. Hon fann då att de befann sig "i ett irreversibelt tillstånd av svält" och att de lidit "känt ständig hunger och törst, varit ständigt frusna och svara och lidit större delen av sitt korta liv".
Den åtalade rektorn förnekade brott, men bekräftade att hon var ytterst ansvarig även om hon inte hade ett personligt ansvar för att mata och sköta skolans djur.
Efter att ha funderat två veckor, meddelar nu Luleå tingsrätt att ingenting tyder på varken uppsåt eller ens oaktsamhet. Åtalet ska ogillas.