Magnus Persson, yrkesfiskare i Piteå, tror att kulturen och traditionen kring surströmming kan komma att dö ut. (Arkivbild)
Den strömming som läggs in till surströmming fiskas under perioden april till mitten av juni. Normalt brukar Perssons fisk få upp mellan 100 och 150 ton men i år blev fångsten en bråkdel av det. Enligt Magnus Persson började minskningen för flera år sedan. Ifjol halverades fångsten och i år blev det ännu sämre när fångsten uppgick till en tiondel av det normala.
Vad beror bristen på?
– Den huvudsakliga anledningen är det enorma industrifiske som pågår i Bottenhavet där fångsten mestadels går till fiskmjöl och olja. Sedan finns det säl och skarv som också äter strömming men det är ändå en mindre del, säger han.
Strömmingsfisket är inte Perssons viktigaste inkomstkälla men utgör ändå ett av benen som verksamheten vilar på.
– Vår huvudsakliga inkomst är löjan och höstfisket men strömmingen är ändå en del av det totala och av betydelse för verksamheten i stort.
Perssons fisk fick i våras bara upp några ton strömming som gick till surströmmingstillverkning mot normala 100 till 150 ton. (Arkivbild)
Förra veckan meddelade Oskars surströmming att man lägger ner verksamheten på grund av strömmingsbristen och att det inte lönar sig att fortsätta lägga in surströmming av så små volymer som man fick in i våras. Företagets vd Jan Söderström har i nuläget ingen tro på att nästa års fiske skulle resultera i några ökade volymer.
Perssons som levererat all sin strömming till Oskars måste nu hitta en ny mottagare.
– Det kommer nog att lösa sig, säger Magnus Persson, som befarar att surströmmingstraditionen kan komma att dö ut.
Bristen på strömming i Bottenhavet ses som ett stort hot mot surströmmingstraditionen. (Arkivbild)
– Det kan bli många PRO-träffar som blir utan sin surströmming. Det känns riktigt riktigt tråkigt att en kultur är på väg att försvinna. Surströmming är ju inget man lägger in själv precis.
Vad krävs för att strömmingsbeståndet ska repa sig i Bottenhavet?
– Industrifisket som det ser ut idag måste minska, uttaget är enormt. Det tas upp mellan 80 och 160 tusen ton. Vi fiskar med både trål och skötar och får knappt upp nåt. Strömmingsvolymen i havet från Öregrund till Umeå är liten nu och det som finns är smått.
Magnus Persson har ingen förståelse för den forskning som finns som inte leder till en begränsning av industrifisket och han upplever att Havs- och vattenmyndigheten inte har något att säga.
– Vi fiskar och får knappt upp någonting alls men det räknas inte. Det är som att vi är idioter som inget kan om verkligheten trots att vi är mitt i den, säger han.