Rapport från öringströmmarna

I skrivandets stund har jag gjort några dagars avbrott i min fiskesemester och befinner mig för närvarande i Piteå. Och det har varit riktig skönt. Det har gett mig tillfälle att träffa mina nära och kära samt att göra en nödvändig reparation av bilen - vilket otroligt nog gick både snabbt och lätt. Men efter tre dagar hemma har det börjat rycka ordentligt i fisketarmen. Längtan efter stugan och de stora öringar har gjort mig rastlös och som alltid när resfebern drabbar mig blir jag trött, otroligt trött.

När ni läser detta har jag dock lämnat kusten för ännu ett par veckor i Arjeplog. Och förhoppningsvis går fisket lika bra nu som då. Under andra veckan i augusti högg nämligen öringen friskt i strömmarna och jag landade inte mindre än sju öringar av fin storlek, varav den största på 3,9 kilo.

Ytterligare två öringar hade kunnat bärgas om jag haft bättre materialkoll. Bägge högg på den egenkomponerade superflugan "Country-Bob"och öringarna satt till att börja med fast på kroken, men lossnade oförklarligt efter cirka 10 sekunder. Det visade sig att kroken skadats och blivit trubbig, vilket gjorde att fiskarna inte fastnade ordentligt. Så därför: kolla kontinuerligt utrustningen när ni fiskar. Det gäller inte enbart kroken, minst lika viktigt är det att se till att tafsen inte är sliten eller att det finns knutar på den. Om så är fallet, byt tafsen, annars är risken stor att drömöringen sliter av den.

I höst har även en ny fluga sett dagens ljus. En svart liten sak som i utformningen är en korsning mellan den klassiska "Wolly worm" och min egen "Country-Bob". Den gjorde succé direkt. Under första fisketuren med "Hank III", som nu tillsammans med "Country-Bob", "Lucinda" och "Mr Cash" är medlem i min familj av countryflugor, landade jag tre öringar av fin storlek på ett par timmar. Det ska bli spännande att följa "Hank III:s" framfart i vattnet under mina två återstående veckor.

Har även hunnit med en tur till Laisälven, där öringsfisket blir bättre och bättre. Här skördade jag stora framgångar med den ståtliga "Mr Cash". Visserligen högg inga jätteöringar men flera på mellan åtta hekto och dryga kilot fastnade dock på kroken. Och det under dagtid i strålande sol - jätteroligt. Även harrfisket höll, som vanligt, hög klass. Speciellt under natten vakade harren som galningar.

Tidigare använde jag i princip alla dygnets timmar till att fiska. Med åren har de effektiva fisketimmarna dock kraftigt reducerats . Istället väljer jag att fiska under de timmar när jag vet att de stora öringar är på jakt, och det pågår inte dygnet runt utan endast under några korta perioder per dygn. Det är då man ska stå redo med flugan. Förutom att lära sig ståndplatserna är detta den viktigaste kunskapen man kan lära sig när det gäller att skapa förutsättningar för ett lyckat fiske.
Skitfiske på er.