Randy regerade rockkvällen
Evenemang: Face Front, fredagkvällBand i urval: My Ocean Emotion, Backwoods, RandyPlats: Nolia city konferens, PiteåE KONSERT
Sedan dess verkar gitarristen Joel Granberg ha övat in fler halsbrytande poser och låtskrivandet har tagits till en ny nivå. När Jonatan Lindqvist spelar av sin a-sträng får vi dessutom ett bevis på sammanhållningen en sådan här festival kan bjuda på. Minuten senare har någon i publiken lånat ut sin egen gitarr och räddat kvällen.
I Christinasalen, eller ABF-scenen som den kallas i helgen, hör jag ett rootsrockband från Umeå spela för en liten skara.
- Det är vi som är Backwoods och vi tänkte sprida lite vemod, säger sångaren Mats Persson, vars röst påminner om Thomas Feiner om det säger något.
Men det är en komplimang - jag är svag för djuuupa mansröster.
Vemodigt är det och man kan inte annat än älska slagverkslådan cajón, speciellt när den spelas så svängigt som av Andreas Anundi.
Men ville man se ett liveband med otrolig scennärvaro så var det förstås PDOL-scenen man skulle leta sig till. Där regerade Randy, som bjöd på något av en Best Of-spelning. Fast först fick de ta emot Piteå kommuns kulturpris av Ann-Katrin Sämfors.
"Randys storhet är att de spelar sin musik och turnerar" heter det i motiveringen. Jo, tjena!
- Fast numera är vi hemma nästan jämt, säger Stefan Granberg och ler brett.
- Vi är inte så stora som ni tror, men vi är bättre!
Och Randy har en högstanivå som få når upp till. Det är baske mig omöjligt att inte sjunga med i låtar som "The Exorcist" och "Bahnhof Zoo". Fast de sköter det där rätt bra själva - frågan är om körsången någonsin låtit så här bra. Att man fått kicken från sitt skivbolag är oförståeligt. Punkens vagga står i Hortlax sa någon - och det vete tusan om det inte stämmer.
Ett tips till alla demoband har man också på lager.
- Så här bra blir man bara om man aldrig repar.
Så jobbar vi med nyheter