Till hösten ska en järnvägsplan presenteras. Vid den tidpunkten börjar det, enligt Gustafsson, hetta till på riktigt.
- Då har vi valt korridor inom ett cirka 200 meter brett område och vet hur vi vill att järnvägen ska dras.
Stationsplacering
Onsdagens seminarium handlade till stora delar om var stationerna ska placeras.- I Skellefteå är valet givet. Det blir med största sannolikhet befintlig station. Den ligger centralt och inom en kilometer nås 7 700 invånare och 9 300 arbetsplatser, berättade Tomas Strömberg, planerare på ÅF Infraplan, som presenterade studien "Resecentrumplanering för kustjärnväg Umeå-Haparanda".
För Luleås del är det mest troliga att ett nytt resecentrum byggs 300 meter nordväst om nuvarande järnvägsstation. Att lägga stationen vid flygplatsen har också diskuterats.
Fem alternativ
I Piteå finns fem tänkbara alternativ. Två längs Timmerleden, ett vid bussparkeringen nedanför Strömbackaskolan, ett vid Nolia och ett femte väster om E4 vid Lomtjärn.- Ett resecentrum mellan Sörfjärden och Timmerleden har högsta tillgängligheten. Inom en kilometer finns 5 000 invånare och 4 900 arbetsplatser. Men skillnaderna i tillgänglighet är små mellan de centrala alternativen.
Skulle en framtida station hamna vid Södra hamnen kommer fjärden att fyllas ut för att kompensera den nuvarande parken för det utrymme som tas i anspråk. I detta fall diskuteras också två gångbroar över Timmerleden till perrongen.
Perrong i Sunderbyn
- Om Norrbotniabanan byggs så är vi beroende av resenärer. Då gäller det att hitta optimala lösningar, bland annat i form avacceptabla avstånd från resecentrum till boende och arbetsplatser, tyckte Strömberg.
På sträckan Skellefteå-Luleå föreslås också ett antal så kallade regionaltågstationer. Dessa ham- nar i Kåge/Ersmark, Byske, Jävre, Norrfjärden och Rosvik, Sörbyarna (Alvik/Ersnäs) och Kallax flygplats.
Även Sunderby sjukhus får en egen perrong.
Tre starka argument
Kristina Falk, projektledare i Norrbotniabanegruppen, räknade upp tre starka argument för att bygga Norrbotniabanan.- Vi förbättrar godstrafiken för industrin vilket ger ökade intäkter och skapar jobb i hela landet. Transportkostnaderna minskar med 30 procent. Vi halverar restiden för persontrafiken. Dessutom finns en internationell aspekt. När utvecklingen skjuter fart i Barentsområdet kan vi bli en transportkorridor från nordvästra Ryssland och ut till kontinenten. Vill vi vara med på det tåget måste Norrbotniabanan byggas.
Planerna på att dra den nya banan genom städerna har gjort att en del oroas över riskerna med farligt gods.
- Järnvägen har funnits i 125 år. Hittills har bara en person dött på grund av tågolyckor med farligt gods. Det säger väl en del om säkerheten jämfört med andra transportalternativ, påminde Tomas Gustafsson.