Raka spåret för Kristina in i järnvägarnas värld
Raka spåret från Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, till järnvägen."Det bara blev så. Yrkeslivet styrs ofta av vilket bananskal man råkashalka på", skrattar Kristina Falk.Piteå-Tidningen inleder i dag artikelserien Närbild som ska lyfta fram människan bakom de personer som ofta syns i spalterna. Först ut är Kristina Falk. Sedan 2001 arbetar hon som projektledare för Norrbotniabanan och var tidigare biträdande projektledare för Botniabanan.
Har du alltid varit intresserad av tåg och järnvägar?
- Näää...(skratt). Jag flyttade upp till Boden 1982, direkt efter mina studier i Stockholm, och fick jobb på WIAK SWECO som konsult för väg- och markprojekt. Norra banregionen var en av våra kunder. 1988 delades SJ och Banverket. Året därpå fick jag anställning på Banverket. Det var som att komma till en egen järnvägsvärld. Då väcktes också intresset.
Händer det att du blir trött på ditt jobb?
- Jag älskar inte mitt arbete varenda dag. Men i grunden är det väldigt roligt. Järnvägen har en spännande historia och har betytt oerhört mycket för Sverige. Tänk om inte stambanan byggts, vad hade hänt då med Norrland och övriga landet? Argumentationen på 1800-talet mot en järnväg i norr påminner mycket om den som motståndarna i dag framför. Titta på vad malm- och stambanan inneburit för svensk ekonomi.
Hur är det att pendla mellan Piteå och Boden varje dag?
- Ingen höjdare vintertid. Dessutom är bensinen dyr. Men det finns också positiva saker med bilåkandet. Då får jag tid för mig själv och lyssnar ofta på cd-böcker. Jag har även förmånen att kunna arbeta hemifrån ungefär två dagar per vecka. Arbetet innebär också en hel del resor inte minst till Stockholm.
Kan du beskriva dig själv?
- Hmm...jag är nog rätt uthållig, tålmodig och målinriktad. Det krävs när man, som jag, arbetar med långsiktiga projekt där många olika personer ska fås att samverka.
Trivs du i Piteå?
- Jag har blivit mycket väl mottagen. Det är trevligt att arbeta här. Piteborna är duktiga på att värna om det egna men ibland kan den så kallade Piteandan bli litet väl påtaglig (skratt). Fast jag tycker att Piteå blivit bättre och mer omvärldsorienterade på senare år.
Vad minns du av dina barndomsår i Älvsbyn?
- Inte mycket. Jag var bara i femårsåldern när vi flyttade till Gammelstad. Men jag minns faktiskt att jag åkte rälsbuss till Piteå.
På vilket spår växlar du in under din lediga tid?
- Jag älskar att dansa och har faktiskt tävlat litet grand för Luleå Bugg & Swing. Tankar finns även på att gå en tangokurs. Men jag har många andra intressen; trädgård, resor, bakning, matlagning, att visats i naturen och skärgården - ja, även att handarbeta som sy, sticka, virka och väva. Tyvärr hinner jag inte med allt. Samtidigt är det viktigt att någon gång bara kunna ta det lugnt. Det är kanske någonting jag måste träna på. Som du hör har jag inga problem att fylla min tid.
Är du praktisk på fler sätt?
- Ja, jag klarar nog av att hålla i en hammare också.
Du gillar resor, vart åker du helst?
- Världen är så stor. Därför tycker jag det är dumt att åka till samma ställe två gånger.
Vilket resmål tycker du bäst om?
- Bali var ett fantastiskt ställe. Jätteläckert.
Tittar du på järnvägar och tåg när du är ute och reser?
- Ja, faktiskt (skratt). Jag brukar få gliringar av bekanta när de ser bilder från järnvägsmuseer och tåg.
Vilket land har det bästa järnvägsnätet?
- Oj, svår fråga. USA är duktiga på godstrafik. Japan är jätteduktiga på persontrafik. Tyvärr är det få som klarar att få en lyckad blandning.
Okej, när tror du att vi kan ta tåget från Piteå på den nya snabb-banan?
- Går allt bra så blir det någon gång mellan 2015 och 2020. Men det återstår mycket arbete innan vi är där. I och för sig har projektet gått fortare än väntat. När jag började 2001 trodde jag inte att vi skulle ha hunnit så långt fram till i dag.
Någonting annat vi borde veta?
- Att Skellefteå är Sveriges största stad utan dagtågstrafik. Piteå den femte.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!