"Sverige ett land i kunskapsmässigt förfall"

KUNSKAP. Leif Alsheimer tycker att Sverige är ett land i kunskapsmässigt förfall.- Vart tog vår unika folkbildning vägen? Vi har skapat en ytlig värld av historielöshet och sammanhangsbrist, tycker 2002 års vinnare av Kunskapspriset.

Piteå2007-05-24 00:00
Leif Alsheimer, Lund, är i grunden affärsjurist. Men Kunskapspriset tilldelades han för sitt nydanande bildningsarbete som universitetslektor vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping. Där införde Alsheimer obligatoriska studier av utvald skönlitteratur i
juridikutbildningen.

- Läsande leder till ökade insikter och stärker fantasin. Det finns en ocean av kunskap i den goda litteraturen som ger både intellektuell och emotionell träning. För att utveckla empati är abstraktion nödvändig. Man måste kunna gå utanför sig själv för att förstå någon annan, menar Alsheimer.

Gapande abborrar

Viktigaste kunskapen för att bli en bra jurist är, enligt honom, en bred allmänbildning.

- Jag skrämdes av bristerna som studenterna visade. På frågor om när rättsstaten uppfanns gapade de som abborrar på en brygga. Dessutom skrev studenterna som krattor.

Droppen som fick bägaren rinna över kom när Alsheimer kallade skattemyndighetens fasoner för Kafkaliknande.

- Då var det en student som frågade: "Kafka? Har inte dom spelat på MTV?".

I den stunden bestämde han sig snabbt för att levandegöra undervisningen. Studenterna fick i uppgift att läsa Franz Kafkas bok "Processen" och "Moment 22" av Joseph Heller.

- Det lustiga var att många till en början trodde de var
läroböcker.

Initiativet ledde till att ett annat problem samtidigt fick sin lösning.

Misslyckad charmör

- De lärde sig hantera svenskan. Dagens ungdomar har en förmåga att särskriva sammansatta ord. Två exempel är: "Picasso var en sur realist" och "van vård". Det blir ju helt fel.

Alsheimer värnar om våra sammansatta ord.

- Dem ska vi vara rädda om i vårt germanska språkhem. De ger en precision som saknas i andra språk och bidrar till vokabulärens mångfald.

Alsheimer anser att vi skapat ett ytligt och historielöst samhälle med en oförmåga att placera saker i ett större sammanhang.

- För mig är det en stor skillnad mellan information och kunskap. Kunskap är det som skapar sammanhang. Informationen är ytlig, påstår han och berättade om mannen som studerade kärleksfilmer från 1950- och 1960-talet för att charma kvinnor.

- Visst fick charmören napp. Men varje gång de hamnade i säng så somnade han. För där avslutades alla scener. Mannen kunde alltså inte sätta in informationen i sitt sammanhang.

Kändisfixering

Alsheimer är också innerligt trött på kvällstidningarnas kändisfixering som han anser fördummar allmänheten.

- Det är pinsamt at läsa alla löpsedlar om Naken-Jannes snopp, Robinson-Jennys bröst, kungaskvaller och snusk. Är det den inriktning vi ska ha på folkbildningen? Dokusåpor är nonsens. Ur detta kan ingenting komma som skapar ett starkt samhälle, menar han och undrar vart den svenska folkbildningen tog vägen.

- Vi krusar bara på ytan men går aldrig på djupet. Varför? Nationen har aldrig haft så mycket pengar. Ändå anser vi oss inte ha råd att satsa på utbildningar. Det hade vi i gamla Fattigsverige. Tydligen är det så, att när vi klarat nöden då övergår vår tillvaro i tristess.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om