Han avslutade som sagt sin uppskattningsvis 40 minuter långa föreställning - det är väl det ord som passar bäst - med ett slags framrappad dikt. Den handlade om att man inte ska låta någon ställa sig på ens drömmar och att man har en skyldighet att försöka förverkliga drömmarna. Så att man inte blir till en av alla dessa bittra människor som senare i livet sitter och ältar: "jag skulle ha.., jag borde ha..." gjort det eller det.
Hörs i P4
Det sägs att den bästa festen är den man inte minns, men det stämmer inte, förklarade Birro avslutningsvis, därför att "det är eran fest".Att Marcus Birro, 35 år, är från Göteborg undgår ingen, även om han faktiskt är bosatt i Norrköping sedan 2004. Han började skriva som 12-13-åring och har i dag gett ut tio böcker. Den senaste, "Svarta Vykort", handlar om hans två för tidigt födda döda barn. Han har i år tilldelats Dan Andersson-priset.
Marcus Birro har tidigare kunnat höras i radions P3. Men numera är han förvisad till P4, där han leder Karlavagnen mellan klockan 21.40 och midnatt på fredagar. Birro hoppades att gymnasieungdomarna som kommit för att se och lyssna på honom i Strömbackaskolans samlingssal aldrig hade hört honom i det programmet. För det finns ju bättre saker att göra en fredagskväll när man är i den åldern än att sitta och lyssna på radio, menade författaren.
Författardrömmar
Det finns bra svensklärare också, slår Birro för säkerhets skull inledningsvis fast innan han börjar ösa galla över sin vedervärdiga lärare på gymnasiet, hon som två veckor före studenten talar om för honom att han aldrig någonsin kommer att lyckas som författare.- Jag hade aldrig haft en tanke på att bli författare fram till dess, men nu bestämde jag mig för att visa att hon hade fel och att jag visst kunde bli författare.
Och det blev han ju, trots att han uppfattade gymnasiets undervisning i litteratur som fasansfull. Och trots att socialkontoret och arbetsförmedlingen ansträngde sig för att få honom och så’na som han på bättre tankar, att slå författardrömmarna ur hågen.
Vid 20 år fick han ut sin första bok, en diktsamling som inte bara var tunn, utan vars utrymme han till på köpet delade med sin bror. Och på den vägen är det.
- Låt ingen jävel stå på era tankar! manade Marcus Birro.