"Jag tycker att jag är en bra chef"

LEDARE. Hon är en stark kvinnlig profil i en mansdominerad bransch. I dagens Närbild träffar vi Maud Spencer, Svalsons vd, vars privatliv och yrkesliv ofta har en tendens att flyta samman. I dag ägnar hon sig helhjärtat åt sin familj och sitt företag, men har fått skala bort mycket annat som inte får plats.

Piteå2007-10-06 00:00
Laila Bäckström
"Hur lång är du?"

Maud Spencer synar intresserat PT:s fotograf Maria Johansson som precis ska ta ännu en porträttbild av henne inne på hennes kontor.

"Jasså, 1,58 - du ska vara glad du, själv är jag bara 1,54"...

Maud Spencer (efternamnet härstammar från Skottland och blev Mauds då hon gifte sig med en skotte för många år sedan) är Svalsons vd sedan två år tillbaka. Familjeföretaget har sitt säte i Öjebyn och tillverkar eldrivna skjutluckor, glasväggar och andra unika konstruktioner. Export sker till ett tiotal länder i Europa och även Japan och Australien.

Spencer jobbade först som säljare inom företaget, sedan blev hon tillfrågad om vd-posten.

Hur kändes det?

- Jag blev jätteglad, det fanns ju redan den tanken från början, att jag skulle bli vd så småningom, det kändes rolig.

Maud Spencer är Lulebo från början och är även i dag bosatt i Luleå. Arbetsdagen på Svalson i Öjebyn börjar 07.30 och pågår till 16.30, måndag till fredag.

Hur funkar det att pendla varje dag?

- Det funkar jättebra, visst har vi funderat någon gång på att flytta hit till Piteå eller Öjebyn, men då hade pojkarna redan hunnit rota sig i Luleå. Sedan trivs jag väldigt bra i Luleå, det är hemma för mig. Min enda "egna tid" är just tiden i bilen, då kan jag lyssna på olika talböcker som också är ett intresse jag har. Som chef kan jag också styra min arbetsdag mycket själv.

Hur får du ihop livet som tvåbarnsmamma och vd?

- Det är tufft! Min sambo är riksdagsledamot och jobbar i Stockholm på vardagarna, så då är jag ensamstående kan man säga och företaget tar mycket tid. Man får helt enkelt välja bort en massa saker - som träning, det hinner jag inte med alls. Och så blir det färdiglagad mat (skratt). Men att stressa runt och tänka att "Det och det och det måste jag hinna med" det är ingen ide. Det blir tid för träning längre fram i livet.

Hur är det att vara tonårsförälder då?

- Det är inga problem, jag tycker att pojkarna bara blir snällare och snällare ju äldre de blir. De håller på med olika sportaktiviteter och jag skjutsar och hämtar. Men nu har den äldste sonen börjat läsa på Rymdgymnasiet i Kiruna och är plötsligt så långt borta.

Hinner ni med att göra någonting på fritiden?

- Ja, fast jag tycker att yrkeslivet och privatlivet flyter ihop mycket. Ofta gör jag två saker samtidigt. Jag reser mycket i jobbet och kan ibland kombinera det med semester och ta familjen med mig. Ofta umgås man med människor man lärt känna genom jobbet och deras familjer. I sommar har vi haft besök från bland annat Australien och England - åkt och fiskat tillsammans med barnen till exempel.

Maud Spencer är född i Luleå, men sedan flyttade familjen till ett samhälle utanför Östersund och sedan tillbaka till Rosvik, gymnasiet (samhällsekonomisk linje) gick hon på Strömbackaskolan.

Vad har du hunnit med innan Svalson?

- Efter gymnasiet åkte jag och en kompis ut till Europa och jobbade, både i Grekland, England och Israel. Sedan träffade jag min före detta man som kommer från Skottland, då flyttade vi hem till Sverige igen. Under åtta års tid drev jag klädbutiken London Shop i Luleå med tre anställda och jobbade även som flygvärdinna på Swed Air. Men när företaget såldes till SAS lades det ner, i samma veva separerade jag från min man och hade då en son som var två år. Jag jobbade som lärare i projektmetodik och personlig utveckling på TBV, men började även läsa företagsekonomi och organisation på Luleå tekniska universitet. Sedan blev jag säljare på Svalson.

Hur är det att vara kvinnlig chef i en mansdominerad bransch?

- Den frågan får jag ofta, men jag ser det inte som något problem - tvärtom. Sedan skulle jag aldrig sätta mig i bastun med en massa karlar på någon konferens, det är så 70-tal! Men att vara den enda kvinnan på ett möte, det är jag van vid. Men då brukar jag tänka att: "Då syns jag i alla fall, de kommer ihåg mig". Jag upplever inte att männen "inte lyssnar på mig" för att jag är kvinna.

Hur är du som chef?

- Jag tycker nog att jag är en bra chef, jag gillar människor och jag gillar att jobba. Som chef så ser jag det som min uppgift att förse mina medarbetare med de redskap de behöver för att de ska kunna göra ett bra jobb. Vi har alltid tre olika firmafester per år - en för anställda, en för anställda med respektive och en för anställda med familjer.

Beskriv dig själv som person med några ord?

- Jag är väldigt noggrann, men samtidigt snabb också, tänker snabbt, äter snabbt, kör bil snabbt (skratt).

Vad gör du om tio år?

- Då jobbar jag fortfarande kvar på Svalson som har växt och utvecklats mycket, jag bor fortfarande kvar i Luleå och jag pendlar förstås. Jag är nog väldigt nöjd med livet som det är i dag.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Piteå