Mellan fuktiga jutesäckar och blekvita väggar skissar sedan Liza Marklund upp sin väg till epitetet "Sveriges deckardrottning".
Anledningen till att vi träffar henne i Altersbruks förfallna kvarn är att hennes farmors far, Axel Lundström, drev kvarnen en period.
Hon berättar att hon gärna skulle köpa kvarnen och driva café. I nästan andetag kategoriserar hon platsen som den vackraste badplatsen på jorden.
Det var i sjön strax utanför hon lärde sig simma.
Men Lizas färd börjar på Strömnäs, där hon föddes 1962. När hon var två år flyttade familjen till Pålmark. Hennes pappa, som är maskiningenjör, kommer från Altersbruk och mamman, som jobbar på Skattemyndigheten, från Holmträsk.
- Det var bra att växa upp i den här delen av landet. Det finns ingen etablerad överklass - kanske enda stället på jorden som inte har någon. Det fanns ingen som sa att jag inte kunde göra det jag ville. Det enda hindret var de geografiska begränsningarna, annars visste jag att jag kunde göra vad som helst.
Londons sämsta servitris
När hon var 16 flyttade hon till Piteå och försörjde sig på ströjobb, bland annat jobbade hon på lager och som croupier. Resan ut i världen hade börjat.- Jag önskar att jag hade velat stanna kvar här, men nu ville jag inte det. Jag valde den besvärliga vägen. Men Pålmark finns kvar, mina föräldrar bor kvar här och det är min referenspunkt i tillvaron. Det är centrum i mitt medvetande.
Som 19-åring packade hon väskan och åkte bland annat till Mellanöstern och Latinamerika.
- Också då försörjde jag mig på ströjobb. Jag, som aldrig ätit på restaurang, jobbade som servitris i London. Jag måste ha varit Londons sämsta servitris! En sommar gick jag mellan Tel Aviv och London, då förstod jag att jag kunde göra allt. Jag hade nämligen övervunnit den geografiska begränsningen.
Kringhattandet kanske verkar planlöst, men Liza har alltid vetat att det var journalist hon skulle bli. När hon som 20-åring väntade sitt första barn reste hon i Guatemala.
- Det var i det närmaste inbördeskrig och alla indianer som var över 12 år avrättades. Barnen som blev kvar drogs ner till turiststråken för att få mat. De behandlades värre än hundar, folk skrek och sparkade efter dem. En söndag eftermiddag satt jag på en uteservering vid en sjö och hade beställt in en skaldjursgryta, men när den kom in insåg jag att jag inte skulle få ner den. Jag tog väldigt illa vid mig när jag såg hur en liten indiankille blev behandlad. Så jag började göra mackor och fiskade upp matbitar ur min gryta som jag gav till honom. Han pilade iväg med maten och när jag följde efter honom såg jag att han sprang till en ännu mindre kille och matade honom. Då åkte jag hem till Hollywood, där jag bodde, och postade min ansökan till Kalix folkhögskolas journalistlinje.
Redan som lokalreporter intresserade hon sig för rättegångsprotokoll som handlade om utsatta och misshandlade kvinnor.
- Jag fick höra att det inte var ett gångbart ämne. Men om jag, som är en enkel människa, blir upprörd tänkte jag att det borde finnas fler som engageras. Senare skrev jag "Gömda" om ämnet, som har sålt i över 800 000 exemplar. Det är min absolut största seger. Att man lyssnade på Mia, som boken handlar om.
Vill förändra
Ämnesvalet går som en röd tråd genom hennes yrkesliv. Lizas ord handlar om utsatta kvinnor och utsatta barn. Hon har helt enkelt höjt rösten - och blivit rik på det.- Vi kan göra mer än vi anar, vi har mer makt än vi tror. Nu har jag inte jättestora tankar om min egen insats, men jag försöker påverka genom mina krönikor i Expressen, genom mina böcker och genom tv-dokumentärerna.
Hon är delägare i Piratförlaget, har sålt mer än sju miljoner böcker och är översatt till 29 språk.
- Min man sa att jag, Stieg Larsson och Jan Guillou - vi säljer mest böcker i Sverige - alla har samma bakgrund. Jag har skrivit för Arbetaren, Stieg för Expo och Guillo för Folket i bild. Sedan skriver vi böcker om de saker som höll oss tillbaka som journalister. En rätt bra analys, tycker jag.
Av det Piteå hon lämnade som ungdom har hon genom åren fått en del uppmärksamhet.
En stjärna på gågatan, utmärkelsen Årets mentala Pitebo och 2004 tilldelades hon Piteå kommuns kulturstipendium. I samband med utmärkelserna har debatter om huruvida Liza varit värdig utmärkelserna blossat upp.
- Egentligen förstod jag aldrig vad det handlade om, men jag tror att det var när jag skrev om regionalpolitiska frågor. Det är viktigt att kunna diskutera prioriteringar och det går ingen nöd på Piteå. Yttrandefrihet är viktigt och jag tycker det är strålande med arga insändare.
Större delen av året bor Liza och hennes familj i Spanien. Hennes två yngre barn går nämligen skola utanför Marbella och familjen har nu bosatt sig i det spanska radhuset, som de sedan länge nyttjat som sommarhus.
Nästa höst kommer en ny bok i samma linje, den åttonde i ordningen om Annika Bengtzon. Enligt Liza en smalare polisroman. Framsida och titel är redan klara.
Sina krönikor fortsätter hon med, och ett nytt tv-projekt verkar också finnas inritat i agendan.
- Bara här i Piteå är jag riktigt ledig. Jag plockar bär och svamp - och skriver krönikor. Egentligen är jag aldrig sysslolös.
FAKTA/ LIZA MARKLUND
Namn: Liza Marklund
Ålder: 44 år
Familj: Man och tre barn, häst.
Aktuell med: Sjunde boken om journalisten Annika Bengtzon. "Livstid" kommer den 22 augusti.
Mitt bästa semesterminne: Sommaren när min yngsta son var ett år. Vi har en förstoring av ett foto när han sitter utanför kyrkstugan i Norrfjärden och plockar blåbär. Det är själva sinnebilden av sommar.
Mitt sämsta semesterminne: När jag satt i ett torp i Sörmland, det var 13 grader och regnade småspik en månad. Då bestämde jag mig för att aldrig mer semestra bara i Sverige. Jag blir deprimerad om det bara är grått ute.
Kol- eller gasgrill: Kol, absolut.
Favoritrecept mot myggen: Mygga från apoteket är oslagbart. Fungerar även på moskiter.
Favoritmat under sommaren: Gaspacho och palt. Men inte samtidigt.
Efter så många semesterdagar går pulsen ner: Jag har konstant låg puls, det är sällan den går upp.