"Isss’eh" säger mjauu
Katter verkar dock ha en speciellt plats i hennes hjärta, och speciellt då katten Nisse som bor hemma hos farmor och farfar. Tidigare i veckan lärde hon sig säga kisse, eller "isss’eh!".
Vid läggdags läser vi alltid en bok med fotografier på olika djur som återfinns i de svenska hemmen och i den svenska naturen. Vi tittar på bilderna och jag låter som djuren (de jag kan härma, de andra bläddrar vi snabbt förbi). Ibland ljudar hon "muuu" efter mig när vi tittar på kon, men annars är hon tyst.
Men i förrgår kväll skedde ett genombrott vid kattbilden. Katten är väldigt olik Nisse, både till pälskvalitet och färg, men när hon såg katten kom det ett tyst "isss’eh" bakom nappen, en glimt i ögat och ett lyckligt leende innan hon böjde sig fram för att pussa katten. Flera gånger om.
Det är så häftigt att vara med när vindlande ledningar kopplas ihop i knoppen för de små sötliven.
På måndag väntar nya höstliga tider. Sambon åker till Umeå för tio veckors c-arbete. En liten ångestklump gör sig påmind i magen, han, själv i en husvagn utanför skolan (lite sorgligt, men det är det billigaste alternativet) och jag som ska kombinera föräldraledighet och 24-timmars service av barn och hund med jobb och nytt ansvarsområde.
Som tur är har vi släkt som kan möblera om i sina scheman för att hjälpa till att ta hand om sötsnurran så jag kommer iväg till jobbet några dagar i veckan.
Det blir mycket dagisprat med vänner och bekanta och alla jag mött, både genom jobbet och privat - jag säger a l l a - är supernöjda med just sin förskola. "Försök få plats där vi har, det är toppen!"
Det måste ju vara ett gott betyg till stora delar av Piteås barnomsorg. Vårt val av naturliv och utevistelse kändes självklart, så nu är det bara att vänta och hoppas på plats. Och som tiden går blir Siri större och innan det är dags för inskolning har hon förhoppningsvis både säkrare ben och fler ord.
Den gångna veckan har fröken fräken haft sin första förkylning. Det har runnit från både ledsna ögon och snorig näsa och en eftermiddag ägnade vi åt att bära och vagga. I stilla mak snurrade vi runt till magiska Ulf Lundell/Lisa Ekdahl-inspirerade "Om du lämnade mig nu" med Miss Li och Lars Winnerbäck.
I vänskapskretsen väntas tillökning bland flera par och en raring har nyligen sett sitt pyre sprattla på det obligatoriska ultaljudet. Hennes sambo var imponerad av de skarpa bilderna och vi konstaterade att utrustningen blivit bättre bara sedan vi kikade in på Siri för ett tag sedan.
Och visst har man en ny ultraljudsapparat i Piteå. Fördelen är att bilderna på fostret blir skarpare och av bättre kvalite än tidigare. Vid behov finns det också möjlighet att ta tre- och fyrdimensionella bilder på barnet i magen.
Jämfört med vanligt ultraljud måste detta vara än mer fantastiskt.
Jag tror det blir en bra höst. Stickade ponchon och varma (nåja) skorna med kilklack. Blåsiga hundpromenader på Gläntan. Frostnupen småbarnsnäsa, hemma-latte med nya baristamjölken. Mossplanteringar med frostiga pärlor och ljuslyktorna som glimmar i stora granen.
Så jobbar vi med nyheter