"För den som fått politiken i blodet finns det inget annat val"

PITEÅ (PT)Olof Valfrid Wiklunds (1902-1986) verksamhet i samhällsarbetet i Piteå landskommun och senare Piteå kommun, landstinget och riksdagen spände över en tidsrymd i svensk inrikespolitik som dominerades av framsteg och framåtskridande som aldrig tidigare i historien. Han hade en osviklig tro på möjligheterna att skapa ett bättre Sverige.

- Beskyllningarna mot vårt parti som varande ett klassparti, torde väl falla av sig själva, den enes beroende av den andre är väl nu om någonsin klart. En politik som tillförsäkrar varje medborgare allt som kan innefattas i politisk demokrati, som försöker så långt möjligheterna medge bereda dem en drägligare tillvaro, vilken kan innefattas i orden: Arbetets frukter åt de som arbeta, deklarerade Olof Wiklund inför sin debut i landstingspolitiken och som representant för socialdemokraterna.

Viljestark

Wiklund var en politiker som inte använde eller älskade de stora orden, men blev en av de mera politiskt mest bemärkta och kanske också mest allmänt engagerade norrbottningarna under senare tid. Vill man peka på minnesmärken över honom kan bland annat lyftas fram Assi, industrierna i Öjebyn, Haraholmshamnen och stadshuset i Piteå.

För den som fått politiken i blodet, det må vara på gott eller ont, finns det inget annat val, uttryckte sig också Olof Wiklund vid ett tillfälle

Viljestark på ideer och angelägen om att saker och ting uträttades. Han hejdades inte av oväsentliga hinder. Hellre än att dagtinga tog han strid. Genom sitt goda omdöme och förmågan att övertyga om det riktiga i sina åsikter drog han oftast det längsta strået. Men mot slutet av sin kommunalpolitiska bana fick Wiklund uppleva hur hans partikamrater smidde planer för att "störta" honom som kommunalråd  -  och lyckades. Detta genom ett åldersstreck, vilket infördes för nomineringar. Bitter drog sig Olof Wiklund sedan tillbaka och förde de sista åren av sitt långa och verksamma liv en tillbakadragen tillvaro.

Åkte till Amerika

Wiklund var född i Norrfjärden, son till landstingsmannen och bokhållaren O W Wiklund och Hilda Margareta Jonsson. Familjen flyttade till Öjebyn och Olof Wiklund började efter folkskolan arbeta i sågverksindustrin, vid Storforssågen. Det politiska intresset vaknade genom medlemskap i Öjebyns arbetarekommun och ordförandeskap i partikretsen. Intresset för parlamentariskt mötesskick ökade ytterligare genom medlemskapet i IOGT-logen i Öjebyn.

Men 1920-talets arbetslöshet och svårigheter här hemma fick honom att gripas av amerikafebern och emigrera till USA. Åren 1926-1932 var Wiklund "over there". Arbetade inom skogs- och trävarubranschen för att senare hamna som smörjare i ett stort tryckeri i Chicago. Efter tuffa och lärorika år återvände Wiklund till hembygden, drabbat av arbetslöshet och fattigdom.

Han engagerade sig fackligt och politiskt, fick anställning vid Lövholmens sågverk som sorterare och blev rätt snart ordförande i fackföreningen. Det fackliga arbetet förde snart Wiklund till Sågverks förbundsstyrelse. Han var även ordförande i Sågverks distriktsorganisation.

Utskottshäst

På det kommunalpolitiska området fördes han fram till kommunalfullmäktige vid kommunalvalet 1934. Han såg många beröringar mellan kommunens och landstingets politik och engagerade sig då även landstingspolitiskt. 1936 invaldes Wiklund i landstinget, blev 1947 ledamot i förvaltningsutskottet och dess vice ordförande 1959.

Vid riksdagsvalet 1948 placerades Wiklund i riksdagens andra kammare. Där gjorde han sig känd som en "utskottshäst". Undan för undan betroddes han med ledamotskap inte bara i utskotten utan även i en rad sakkunnigeutredningar. Under riksdagsåren väckte Olof Wiklund elva egna motioner, bland annat om skogsbruksutbildning och om förbättrad samfärdsel i Norrbotten.

Wiklund lämnade riksdagen 1962, då han blev kommunalpolitiker på heltid. Han hade då suttit som ordförande i kommunalnämnden sedan 1941.

När Piteå stad, Piteå landskommun, Norrfjärdens och Hortlax kommuner slogs samman 1967 blev Olof Wiklund den storkommunala centralfiguren. Han höll också i trådarna under en arbetsam uppbyggnadsperiod.

Centralfigur

Under sin kommunala tid fick Olof Wiklund vara med om att bland annat införa de fria skolmåltiderna, rusta upp bostads- och åldringsvården samt skolundervisningen. Inom landstingsområdet handlade det om en väldig utbyggnad av sjukvården och yrkesundervisningen. Under riksdagsåren handlade det bland annat om arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen, ATP, den förbättrade folkpensionen, arbetstidsförkortningen, den nya demokratiska skolan och pensionsreformen.

Wiklund var också under ett par perioder ordförande för Svenska kommunförbundet och en av personerna bakom tillkomsten av Norrbottenskommunernas arkitekt- och byggnadskontor (NAB). Under många år var han även mångårig styrelseordförande för Piteå-Tidningen.

Olof Wiklund var gift två gånger. Första gången med Elin Nyström från Sjulsmark och andra gången med Irma Berggren, Öjebyn.

Det senare äktenskapet upplöstes 1981.

Han blev i första äktenskapet far till två döttrar, Elisabet född 1935 och Birgitta, född 1943.

Tidigare avsnitt om historiska riksdagsmän: 11/1,16/1,18/1, 21/1, 23/1, 29/1, 30/1, 1/2, 6/2 och 9/2

&quot;För den som fått politiken i blodet finns det inget annat val&quot;

VILJESTARK POLITIKER. Pitebygdens kandidat vid 1948 års riksdagsval, på Arbetarepartiets valsedel, var sågverksarbetaren Olof Wiklund, Öjebyn. Han representerades fackföreningsfolket och kom till riksdagen direkt från arbetsplatsen vid Lövholmens sågverk.

"För den som fått politiken i blodet finns det inget annat val"