Det skriver Per Tingbrand i en artikel i Norrbottens museums årsbok Norrbotten, som i år nästan helt uppmärksammar Carl von Linne. Inte minst då hans närvaro i länet under sin lappländska resa 1732.
Satsas stort
Det satsas stort på Linneåret runt om i landet. 300-årsjubileet av hans födelse går inte heller Piteå spårlöst förbi, där även en av Blomsterkungens främsta lärjungar Daniel Solander från Öjebyn dragits med i uppmärksamheten. Med ingredienser av bland annat mat, medicin, rundvandringar, utställningar och besök på platser som Linne besökte när han var här. Således kommer 1700-talet att genomsyra Pitebygden det här året, med tyngdpunkten förlagd till sommarhalvåret.Till detta kommer de böcker som ges ut under året på temat Linne. Där Hortlaxsonen Kjell Lundholm, Gammelstad, är en av de som bidragit med vetenskapligt material. Sedan blir det också frimärken
Carl von Linne, eller Carl Linneaus som han hette innan det konungsliga adlandet 1757, är en av våra största vetenskapliga genier. 1732 kom han under sin lappländska resa till Pitebygden för några dagars besök. En resa som resulterade i bokutgåvan Iter Lapponicum - Lappländska resan, vilken finns i en utgåva i tre delar utgiven av Kungliga Skytteanska samfundet med säte i Umeå.
Sprickor i monumentet
Man kan nog säga att Linnes lappländska resa förändrade hans liv för alltid. Men för som så många andra berömda personer finns det alltid ett antal som ifrågasätter. Röster, alltifrån hans samtid, vill påstå att Linne ibland handskats vårdslöst med sanningen vilket uppenbarat vissa sprickor i vårt svenska nationalmonument.Författaren Magnus Florin är en som haft sina funderingar kring Linnes lappländska resa. I boken Trädgården, inte en dokumentär utan mera en fantasi, en liten roman, har han ställt sig undrande till delar av den den berömde vetenskapsmannens efterlämnade anteckningar. Florin påstår bland annat att Linne aldrig besökt Kaitum, utan att det besöket mera handlar om fri diktning.
Lika hädiskt har det varit att ifrågasätta Linnes beröring till Solander. För ett par år sedan nuddade författarna Sven Sörlin och Otto Fagerstedt i ett verk om Linne och hans apostlar vid myten om Solander som oäkta son till Linne.
Ett påstående om en herdestund mellan prostinnan Magdalena Bostadia och Carl Linneaus har fått Per Tingbrand att i boken Norrbotten reagera med en uttömmande utläggning, men också själv smått spekulera.
- Jag har också viss förståelse för att denna teori kittlar fantasin och kanske skulle kunna göra "vår Daniel" ännu intressantare i omvärldens ögon. I brist på bevis måste vi dock stålsätta oss mot frestelser av denna art, inte annat så av hänsyn till Magdalena Bostadias minne.
Samtidigt som faktisk Tingbrand själv kittlas av tanken, efter att ha kikat genom tittgluggen, att använda sig litet av fantasin. Bland annat med försiktiga tankar att Linne förutom besöket på Långöra även skulle ha besökt fler öar i Piteå skärgård, vilket dock inte finns noterat av den store vetenskapsmannen själv.
Det storslagna firandet av Linne får väl ses som en form av återupprättande av svensken Linne. Hans kvarlåtenskap intresserade nämligen inte svenskarna under lång tid. Efter Linnes död 1778 såldes allt till en person i England, vilken senare grundlade forskningscentret Linnean Society i London. Carl von Linnes litterära dyrgripar förvaras således fortfarande utanför landets gränser.