- Varje behandling kostar 60 000-80 000 kronor och chansen att den lyckas är bara 10-20 procent, det innebär enorma kostnader för varje barn som eventuellt skulle födas. Traditionell fosterdiagnostik har en betydligt lägre kostnad, säger Anna Pohjanen som tycker att politikerna behöver diskutera frågan eftersom den inte kan klaras med kvinnosjukvårdens befintliga budget.
- Allt vi gör måste prioriteras, vad vi ska göra och vad vi inte ska göra. Det är jättesvåra frågor. Det är svårt att sätta ett pris på människors önskan om ett biologiskt barn och det handlar inte om att vi inte känner för dem utan frågan är var vi ska dra gränsen.
- Det här handlar både om en etisk diskussion och en rättvisediskussion som måste upp på politisk nivå.
Landstingsrådet Britt Westerlund menar att det är läkarvetenskapen som måste avgöra om nya behandlingsmetoder ska erbjudas men medger att det är en politisk fråga hur mycket pengar varje verksamhet får.
Men är det rimligt att möjligheten till en viss behandling ska vara avgörande av var i landet man bor?
- Det är alltid diskussioner om vad vi ska göra för pengarna och visst är det ett problem om vården som erbjuds inte är lika men med den fria etableringsrätten kommer orättvisorna att bli ännu större. Resurserna kommer att flyga iväg när vi går alltmer från en behovsstyrd sjukvård mot en efterfrågansstyrd sjukvård, menar hon.
När det gäller nya behandlingsmetoder som exempelvis PGD väljer landstinget att avvakta eventuella rekommendationer från socialstyrelsen.