Han växte upp med sin mormor och morfar på ett litet bruk utanför Hudiksvall. Han beskriver det som det bästa hem man kunde växa upp i. Fattigt materiellt sett men rikt på kärlek.
Som ung tog han värvning och utbildade sig till armetekniker och beskriver sig själv som en urbota tekniker. Efter att ha jobbat som verkstadschef, underhållschef och byggt kaffepaketeringsmaskiner och insprutningsmotorer fick Börje ett erbjudande som skulle förändra hans liv.
Dubbel värme
En indisk tidningsägare skulle börja tillverka eget papper i Indien och köpte ett pappersbruk i Sverige. Pappersbruket skulle nedmonterat fraktas sjövägen till Indien där Börje skulle basa över uppbyggnationen.- Jag var nog lite rubbad som tackade ja, säger Börje. Om jag vetat vilka äventyr som väntade hade jag nog inte gjort det. Det var en utmaning.
Medan pappersbruket skeppades iväg satte sig Börje på ett flygplan med en språkparlör i fickan. Med knagglig engelska och kroppsspråket gjorde han sig förstådd. Året var 1969 och det var hans första tur utomlands. Börje klev ur planet, värmen var olidlig, 45 grader i skuggan. En uppsjö av taxichaufförer stod och väntade.
Han möttes med en blomsterkrans som hängdes runt hans hals och då kände han också värmen från människorna.
Överbygga avstånd
Under sin tid i Indien var Börje gäst på en tempelfestival, höll föredrag för indiska studenter och fick se stora delar av landet. Men ibland smög sig hemlängtan på. Då gick han ned till vattenbrynet och satte sig under en liten palm.- Det finns säkra saker som kan överbygga avstånden. När jag satt där på kvällen och det var stjärnklart tittade jag upp på himlavalvet och visste att de såg samma sak hemma, säger han.
Börje berättar att han är imponerad av Indiens människor och beskriver dem som sin palm. De står i fattig jord utan näring men håller huvudet högt.
Sydamerika
När pappersbruket var igång och Börjes jobb var klart åkte han tillbaka till Sverige och hamnade i Piteå 1972. Han skulle rusta upp en pappersmaskin som skulle till Brasilien. På stadshotellet träffade han en kväll sin nuvarande fru Aina. Tillsammans flyttade de till Sydamerika. I fem år bodde de i Mexiko där Börje hjälpte till att bygga upp ett stort pappersbruk. Under tiden passade de på att se så mycket som möjligt av hela Sydamerika. Aina var lyxhustru, som hon själv beskriver det, och trivdes bra i landet men Börje hade fått en våldsam hemlängtan. Han berättar att han saknade musöronen på björkarna om våren, färgerna i skogen om hösten, de ljusa sommarkvällarna och knarret under skorna på vintern. 1979 flyttade de tillbaka till Sverige och Piteå.- Jag packade, Aina grät och hem for vi, säger Börje.
Deras hem är fullt av minnen från alla resor och länder. Mössor från Peru, tavlor från Mexiko, otaliga ting från Argentina, Brasilien, Paraguay och minnen från tiden i Indien fyller hemmet. Var sak har sin historia.
På golvet står tre små trummor. Börje plockar upp en, trummar litegrann och berättar hur människor och trafik stannade till när trumman spelades av en musiker som skulle demonstrera hur det skulle låta.
Men i hemmet finns också minnen från Börjes barndom. I det lilla arbetsrummet står en modell av en träeka och ovanför hänger en gammal broderad bonad från barndomshemmet.
- Som grabb hade min morfar precis en sådan här. Jag brukar drömma att jag och morfar sitter där, säger Börje och pekar.
I full gång
"Börje är den som förvandlar skrot till guld", ska en av Börjes vänner sagt.Under åren har han förvandlat gamla maskiner till någonting användbart. I länderna där maskinerna hamnat har de varit värdefulla.
Börjes sonson bor i Göteborg och kom en gång i kontakt med en man på det företag som sände Börje till Indien. Sonsonen berättade om sin farfar och mannen undersökte vad som hänt med pappersbruket i Indien. Det är tydligen fortfarande i full gång. Pappersbruket i Mexiko är nu Sydamerikas största.
- Det värmde att höra, säger Börje och lägger sin hand över hjärtat.
Börje har alltid uppfunnit, byggt och pysslat och är fortfarande i gång trots en krånglande höft och nedsatt andning. Just nu håller han på att utveckla en ny uppfinning.
- Nu har jag lite småpyssel för mig, men det vill jag inte att du skriver om, säger han och skrattar ännu en gång.