Psykiatrin saknar ett behandlingshem

Det finns inte tillräckligt med resurser för att ta hand om särskilt vårdkrävande patienter som Sara Vikberg. Psykiatrin i Piteå ser ett behov av ett behandlingshem i länet samt stödboende. – Vi behöver mer resurser för att jobba med ungdomar, säger chefsöverläkaren Francisco Barca.

Psykiatrin i Piteå har inte rätt resurser för att hjälpa unga personer med missbruk och psykiska sjukdomar. Verksamhetschefen Yvonne Ranebratt Olovsson och chefsöverläkaren Francesco Barca efterfrågar mer resurser för att hjälpa den stora riskgruppen. "Sedan behövs det ett tätare samarbete med kommunerna för att hjälpa dem med sysselsättning, trygghet och boende".

Psykiatrin i Piteå har inte rätt resurser för att hjälpa unga personer med missbruk och psykiska sjukdomar. Verksamhetschefen Yvonne Ranebratt Olovsson och chefsöverläkaren Francesco Barca efterfrågar mer resurser för att hjälpa den stora riskgruppen. "Sedan behövs det ett tätare samarbete med kommunerna för att hjälpa dem med sysselsättning, trygghet och boende".

Foto: Joel Gustafsson

PITEÅ2014-09-25 05:00

I går berättade PT om Sara Vikberg som tog sitt liv två månader efter att hon hade nekats vårdplats i ­Piteå. Självmordet är anmält enligt Lex Maria och psykiatrin arbetar med en händelseanalys.

– Bedömer vi att man måste få vård då ordnar vi alltid plats. Vi kan inte bemöta det enskilda ärendet men generellt kan man säga att ibland stämmer inte vår medicinska bedömning överens med patientens önskemål, säger Yvonne Ranebratt Olovsson, verksamhetschef vid vuxenpsykiatrin i Piteå.

I början av sommaren hade psykiatrin tillfälligt dragit ned från 20 till 16 vårdplatser och Saras familj menar att det är platsbrist som ligger bakom nekningen.

– Visst, om vi har fyra platser mindre måste prioriteringen bli hårdare, men de som verkligen behöver läggas in bereder vi plats för, säger Yvonne Ranebratt Olovsson.

Inte rätt verktyg

Enligt henne är det ett oerhört misslyckande när patienter tar livet av sig och hon konstaterar att psykiatrin inte har tillräckliga resurser för att hjälpa unga personer med komplexa problem bestående av psykisk ohälsa och missbruk.

– Vi har inte riktigt de verktyg vi behöver för att möta den svåra gruppen. Tillsammans med kommunen måste vi hitta bättre behandlingsmodeller och stödfunktioner. Det är en resursfråga och en kompetensfråga, säger verksamhetschefen.

Sluten psykiatrisk vård ser hon inte som något bra alternativ i längden.

– Naturligtvis ska de få akut vård om de kommer och mår jättedåligt eller är intoxinerade. Men de behöver inte inläggning för att få ett bättre liv. Jag kan förstå att man som anhörig känner att varför tog ni inte hand om henne. Men i förlängningen tror jag inte att det är det som hade hjälpt henne.

Dålig vårdmiljö

Tidigare försök att vårda unga kvinnor under en längre tid har misslyckats.

– Man blir hospitaliserad, tappar självkänslan och får ständigt nya kompisar som kommer och går. En del är missbrukare, en del är gamla och deprimerade. Det är inte en bra vårdmiljö för rehabilitering. Det är tänkt för ett akut omhändertagande.

Ser ni ett behov av fler vårdplatser?

– 20 vårdplatser är ganska relevant för vårt upptagningsområde. Vi hade 16 förut och vi kämpade mycket för att utöka antalet till 20. Det vi önskar oss är två nivåer. En del för personer som blir kvar en längre tid och en för kortvariga besök.

Tillsammans med chefsöverläkaren Francisco Barca efterfrågar hon i stället ett behandlingshem i Norrbotten som erbjuder längre tids rehabilitering.

Många otrygga

– Vi köper ofta platserna i södra Sverige. Vi skulle kunna använda de pengarna till att hjälpas åt att bygga upp ett behandlingshem. Det skulle skapa arbetstillfällen och ge kunskapsutveckling för att jobba med svårare fall, säger han.

Att labila personer vårdas med grova brottslingar på rättspsykiatrin för att ingen annan kan ta hand om dem ser inte Francisco Barca som en bra lösning.

– Det borde finnas någon annan plats som är mer lämpad att ta hand om dem.

I dag känner sig många patienter otrygga när de åker hem från psykiatrin och Francisco Barca upplever att steget till eget boende är för stort. Ensamhet och sociala problem väntar och allt för ofta återfaller personen i missbruk.

– De skulle behöva något annat form av stödboende med vuxna människor som finns där och hjälper dem, säger han.

Kortsiktig behandling

Francisco Barca hävdar att det utbredda missbruket försvårar för psykiatrin. Sara Vikbergs uppfattning är att psykiatrin gjorde henne till missbrukare genom att skriva ut stora mängder läkemedel. Francisco Barca vill inte kommentera det enskilda fallet men konstaterar att behandling med ångestdämpande bensodiazepiner kräver ett stort ansvar av uppföljning.

– Målet är alltid att det ska vara kortsiktiga behandlingar när det absolut inte finns någon annan utväg. Sedan är det är inte humant att låta en person ha en stark ångest när det finns tillgång till behandling. Det enda problemet är att den typen av behandling kräver stort ansvar både från sjukvården och från patientens sida.

Anhöriga ifrågasätter varför psykiatrin inte gjorde mer för Sara Vikberg från början.

Tidiga insatser

Självkritiskt konstaterar Francisco Barca att han ofta reflekterar över samma sak när det gäller komplexa patienter och han skulle vilja se mer resurser till tidiga insatser.

– En rejäl satsning redan från början skulle vara en investering utan dess like. Både ekonomiskt och mänskligt.

Nästa avsnitt: Stort behov av vårdplatser.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om