Redan när personalen vid Linnéboendet, ett av kommunens fyra gruppboenden för psykiskt funktionshindrade, slog larm var situationen svår. Och på två år har i stort sett ingenting hänt. Detta trots att en valrörelse och ett val passerat däremellan. De psykiskt funktionshindrade är varken röststarka eller prioriterade.
PT träffar personal från samtliga fyra boendena. De har litet olika förutsättningar, men i stort är problemen desamma och de är överens om vad som borde göras:
Växande psykisk ohälsa
Först och främst, behövs fler boenden.
Just nu lider en fjärdedel av svenskarna av psykisk ohälsa. 25 procent. Nästan två och en halv miljon människor. Och en växande del har så stora problem att de inte klarar av ett liv med egen bostad, jobb och social fritid. De behöver vård för sin psykiska sjukdom, men också hjälp med praktiska ting och personlig utveckling.
Linnéboendet öppnades 1987. Då med fem platser. Boendet har sedan successivt växt och inhyser sedan år 2000 hela 15 boende i åldrarna 20–70 år i dåligt anpassade lokaler, med lägenheter utspridda i flera hus och med små allmänna utrymmen – ett boende som är svårt att överblicka.
Den stora blandningen av unga och gamla och olika diagnoser gör arbetet ännu svårare. De unga vill inte umgås med de gamla, och blir istället isolerade i sina lägenheter/rum, och gemensamma aktiviteter eller utflykter är inte att tänka på.
Skrämmande utmaningar
Samtidigt som de gamla blir mer och mer sjuka och omvårdnadskrävande, väntar nya utmaningar som skrämmer personalen.
De äldsta som är på väg ut, är "enkla", institutionsvana människor med ett förflutet kanske på Furunäsets mentalsjukhus. I kö står ett växande antal unga med komplex psykisk problematik, tunga vårdkrävande boende som på ett helt annat sätt kräver uppmärksamhet och hjälp.
– Det behövs ju bara en enda ung tjej med ett självskadebeteende för att hela verksamheten ska påverkas, och då har vi problem att hinna med sen tidigare, säger Kamilla Lövgren, en av de anställda.
Redan för två år sedan konstaterade Jonas Berglund, en annan anställd, att den pedagogiska och sociala träning de boende ska få var svår att hinna med. Nya, komplexa vårdbehov gör knappast den saken enklare.
Nu måste politikerna reagera. Tillskjuta pengar och prioritera de psykiskt funktionshindrade, hälsar personalen.