Boende livet ut har tre år på nacken. Förutom hjälpmedelsbutiken på Sundsgatan jobbar man med hjälp och aktivering i hemmet – oavsett om kunderna bor kvar hemma eller i äldreomsorgen.
Företagsidén går helt enkelt ut på att avlasta anhöriga och komplettera den omvårdnad de gamla får.
– Vi har kunder på flera boenden som vi besöker en eller ett par gånger i veckan, ser till att de får komma ut, aktiverar dem, hjälper till med hår- och hudvård, spelar spel och... ja, egentligen vad som helst som de eller deras anhöriga önskar, säger Christina Eriksson, grundare av företaget.
När det gäller uppdrag i hemmen, tenderar de hittills att mest handla om praktiska ting som tvätt och städning, matlagning, snöskottning och liknande.
– Men vi erbjuder sällskap och aktivitet också, kanske någon som följer med till doktorn eller på shoppingturen?
Christina Eriksson har jobbat 33 år i landstinget, som undersköterska och sedan arbetsterapeut, innan hon sadlade om och startade eget.
Bristerna hon såg i arbetet födde idén om ett tjänsteföretag som kunde ställa upp när anhöriga och/eller kommunal omsorg inte orkade eller räckte till. Det där lilla extra, guldkanten på tillvaron, och kanske skillnaden mellan att kunna bo kvar hemma och att tvingas flytta till ett boende.
Under måndagen bjöds företagets kunder, som har svårt att själva ta sig ut och iväg, på en utflyktsdag vid Swensbylijda. De hämtades i sina privata hem eller på boendet och skjutadsades ut till hembygdsområdet i Svensbyn, där de bjöds på paltlunch och aktiviteter.
På plats fanns förutom vd-n Christina Eriksson, mannen Roger Eriksson som ”ställt undan grävmaskinen för gott” och fungerar som gårdskarl/vaktmästare/ ekonom på heltid numera, undersköterskorna Catharina Ekman och Pernilla Gabrielsson, som stortrivs med det omväxlande arbetet.
Att boende i äldrevården aktiveras av ett privat företag, och får betala för det, kan man förstås ha synpunkter på men socialnämndens ordförande Agnetha Eriksson har egentligen ingenting emot det.
– Det är klart att rör det sig om missnöje är det ju tråkigt, men som komplement... personalen hinner ju inte gå på promenader och så, säger hon.