Pricken är inte som de andra
Pricken liknar ingen annan i sin familj. Alla är vita utom han som har bruna prickar och bruna ögon. Tänk om morfar, som tror att alla kaniner måste se ut på ett visst sätt, inte kommer att tycka om Pricken.
Pricken väckte många känslor hos barnen i publiken. Vilma Lindgren, Jonna Persson och Emelie Johansson förundras över det faktum att inte Pricken får följa med på morfars kalas.
Foto: Maria Johansson
Pricken föds i en stor kaninfamilj där alla är vita med blå ögon utom han, för han är brunprickig med bruna ögon. Kaninsyskonen älskar varandra och mamma Kanin tycker lika mycket om alla sina ungar, men oroar sig lite grann för vad morfar Kanin ska tycka om Pricken.
Tant Lisa däremot gillar inte alls Pricken. Hon tycker att mamma Kanin ska lämna Pricken hemma när morfar bjuder på födelsedagsfest, eftersom morfar tror att kaniner måste se ut på ett visst sätt.
Rymmer hemifrån
Så när mamma och alla syskonen har klätt upp sig för att gå till morfars kalas, berättar mamma för Pricken att han måste stanna hemma.
- Jag är rädd att morfar inte ska tycka om dig därför måste du stanna hemma. Du får istället en lugn och skön dag hemma, säger mamma tröstande.
Pricken sträcker fram ett glansigt stort paket till mamma.
- Då får du ge morfar det här paketet som jag har gjort alldeles själv, säger Pricken ledset.
När familjen lämnat Pricken tar han fram en flaska med fläckborttagningsmedel ur sin väska som han försöker tvätta bort sina bruna prickar med. Men när det inte går bestämmer han sig för att rymma hemifrån.
Okej att vara annorlunda
Ute i skogen öser regnet ner och Pricken känner sig rädd och väldigt ensam. Vid en stubbe sätter han sig ner och sjunger en sorgsen låt. Till slut är han så trött att han kurar ihop sig och somnar.
Herr Brun kommer gåendes och hittar den lilla blöta kaninen. Han väcker Pricken och bjuder hem honom till sin familj. Där upptäcker Pricken att det faktiskt finns fler som ser ut som honom. Det var precis som i hans familj fast tvärtom. Alla är brunprickiga utom en, Lill-Vit, som är helt snövit.
Det visar sig att Herr Brun känner samma oro som mamma Kanin att mormor ska bli alldeles ifrån sig om hon fick se att Lill-Vit inte har en enda prick.
När mamma Kanin till slut hittar sin son träffas de båda kaninfamiljerna och det blir ett känsloladdat möte. De lär sig att det är okej att se annorlunda ut. Att det finns kaniner i alla dess färger och storlekar.
Efter föreställningen fick teatergruppen som bestod av Sanna Eriksson, Julia Bodlund, Moa Lundberg, Daniella Nyberg, Amanda Grandin, Linus Johansson, Emmy Renberg och Jesper Johansson, ta emot många lovord från publiken som tyckte att de gjorde en fantastisk skildring av den klassiska barnsagan.
Viktigt budskap
- Den här föreställningen har ett viktigt budskap som visar att det inte handlar om hur man ser ut. Att vi alla är olika, säger Julia Bodlund, som spelade Pricken. Julia fick för övrigt hoppa in som reserv när den ordinarie huvudrollsinnehavaren Sofia Lidman blev sjuk.
Även Moa Lundberg fick ta sig an en extraroll under tisdagens föreställningar.
- Jag fick veta 30 minuter innan första föreställningen att Emma Rönnqvist som skulle spela Lill-Vit var sjuk. Men det gick bra trots det, berättar Moa.
Pricken väckte många tankar hos barnen i publiken.
- Jag tycker inte att det var bra att Pricken var tvungen att stanna hemma bara för att han var prickig, säger Emelie Johansson, 6 år från Ur och Skur förskolan i Sikfors.
Så jobbar vi med nyheter