- Man kan inte komma så mycket längre som coverband, menar Mikael Holm.
Alla sammanhang har sin tjusning, resonerar bandet.
- Det kan vara svårt att göra det vi gör och bryta av ett disco med ett set på 40 minuter. Det är ett annat utgångsläge att spela för en sittande, lyssnande publik. Det blir mer lättjobbat, säger Krister Vikström.
Bandet ville stå för "någon slags kvalite i coverträsket", men namnet har ibland lett till missuppfattningen att musiken skulle vara partyrock.
Världens bästa låtar
De försök som gjorts med egna låtar (alla i bandet skriver eget) gjorde att lekfullheten försvann. I stället har man hållit sig till att "ta världens bästa låtar, göra om dem till våra egna och spela dem live på ett luftigt sätt" som Joakim Wallsten uttrycker det.Gamla hårdrockfavoriter kan dyka upp i repertoaren, men bandet jobbar lika gärna med låtar ur soul/disco-facken. Ofta klickar det direkt och det finns ingenting de känner att de inte klarar av.
Senaste "hiten" är Queens "Bohemian rhapsody", en krävande låt som faktiskt gjorde att dialogen tillfälligt blev tuff inom en annars väldigt snäll kvartett. Även "Killer queeen" av samma band finns numera på repertoaren och fler nya låtar är inrepade inför helgen.
Breddar sig
Egna Akustiska gitarrer, slagverk, bas, piano och fyra olika röstkaraktärer. Publiken älskar receptet och en del har blivit riktiga fans.- Det finns en liten klick som återkommer i olika städer när vi spelar. Det är en bekräftelse på att vi fått en egen publik, säger Stefan Lundström.
Nu ska man dock bredda ännu mer. Fredag blir premiär för Stefan Lundström bakom ett trumset.
- Det gör nog att man kan bredda sig lite. Hips vips kommer elgitarren fram i någon låt.
Minnena från vägarna är många. Storstryk berättar om övernattningar på byggarbetsplatser och i solarier, den gången när de bogserades in till Skellefteå-festivalen och om arrangören i Kalix som tog fram en påse med torkad fisk när de frågade efter ett mål mat. Publiken lyckas också förbrylla.
- Man fascineras när folk tror att vi kan allt. Ibland har vi sagt "den låten kan vi inte". De kan svara "men skit i det, kör den ändå", säger Krister Vikström och skrattar gott.
I samma fas
De fyra kompisarna befinner sig i samma fas i livet. Alla fyra är tvåbarnspappor med jobb. Dock tror de att spelglädjen bibehålls lättare av att man inte spelar för ofta.De håller medvetet musicerandet på en nivå där alla trivs.
- Vi försöker ta de spelningar som känns kul och som vi kan ta, men vi känner inte pressen att vi måste ta allting. Det kan verka lyxigt i sammanhanget. Vi deklarerade tidigt att om någon av oss inte kan ta en spelning kan ska de andra inte sura ihop för det, säger Joakim Wallsten.
Ordning och reda
I en bransch där mycket sker på en höft är Storstryk "sjukligt ordentliga", vilket ibland kan vara frustrerande.- Det finns ingen som helst rockimpuls i det här gänget. I början av vår karriär bäddade vi hotellsängarna, säger Mikael Holm.
Kollektivt asgarv utbryter.
Storstryk är dessutom ett analyserande band. Spelningar diskuteras ingående, men man har också "löst världsproblemen".
- Det är så roligt. Oftast när vi åker till en spelning sätter vi oss i bussen och säger "jaha, vad ska vi avhandla nu då". Ofta handlar det om politik, miljöförstöring, barnuppfostran ... Det är ganska tunga ämnen, säger Joakim Wallsten.
Ändrade forum
Det är inte så långt kvar till 10 års-jubileet och något slut på Storstryk kan medlemmarna inte se. Krister Vikström har dock en reflektion:- En grej känns ganska tydligt. Forumen vi spelar på ändras redan nu. Det kanske slutar när vi spelar för våra jämnåriga på Hortlaxgården. Man gör en resa.