Populär fest med Populärmusik
Konsert: Populärmusik, The Koo Koo’s och Seven nautical milesPlats: Babylonscenen, torsdag kvällPublik: Drygt hundra på Seven nautical miles, betydligt mindre på The Koo Koo’s och en riktig folkfest på Populärmusik.Längd: En halvtimme per bandDEMOSCENEN
Det är egentligen inte förvånande att pitekillarna Mikael Lindblom och Johan Engström i Populärmusik drar storpublik. Kvällen till ära har man satsat ambitiöst på ett jazzfunkigt liveband, som för tankarna till Timbuktus vapendragare Damn eller till och med tidiga The Roots. Med arbetsnamnet Postverket intar de scenen med dunder och brak och gör de frontande rapparna till kungar för en dag.
Publikresponsen är enorm. Inte ens när regnet börjar falla och allt scenljus plötsligt slocknar kommer festen av sig. Funkiga akgitarristen
Martin Karlsson imponerar med sin skönsång och hits som "Tack för kaffet" och "Inte bitter" bevisar att hiphop inte måste vara bling-bling, bitches och drive-bys.
The Koo Koo’s får däremot tampas med en oförtjänt sval och liten publik. Samtidigt gör Umeåbandet i ärlighetens namn inte sin bästa spelning till dags dato. Gitarrkablar och teknik strular och det är mer vilja än välljud.
"Stanna kvar så blir det lite snuskigare låtar" försöker den sjungande trummisen Charlotte Burström, med artistnamnet Lollipop. "Vi är nämligen ett band som gillar kärlek och sånt."
Men den här gången hjälper det varken med kärlek eller charm, även om "Before it is too late" har en underbart catchy refräng precis som "Pretty (ugly)". Den sistnämnda hördes i våras fyra veckor i rad på SVT:s musikprogram Grand prix.
Men Cookie, Tootsie och de andra tjejerna kan bättre än så här - det bevisade de om inte annat på Face front för ett tag sen.
"Tung postmetal med influenser från allt som får oss att utvecklas." Så beskriver Seven Nautical Miles, från Piteå och Luleå, själva sin musik. Betoningen lägger jag gärna på post i postmetal, för det här är ett band som låter allra bäst när tempot är som lägst och dynamiken som störst.
Under fem minuter klockar ingen låt in och det är både ambient och blytungt. Men samtidigt saknas inte melodier. De levereras dock inte av vokalisten Mathias Öystilä, som med ilska och frenesi vrålar fram texterna i bästa sludge-stil, utan av de bägge Pite-gitarristerna Simon Wärja och Mikael Holmberg.
Med stråke över gitarrsträngarna skapas härligt skrapiga distmattor som kompletterar väl. Seven nautical miles är väl värda att låna ett ledigt öra framöver.
Så jobbar vi med nyheter