Popiga mjukmackor på Serneholts debut

POP. Det var aldrig någon tvekan om vem som var den starkast lysande stjärnan i A-Teens. När Marie Serneholt nu solodebuterar har det - surprise! - talats mer om hennes nya sexiga stil än om musiken. När hon nu ska ut på egen hand har Jörgen Elofsson fyllt hennes ryggsäck med popiga mjukmackor. Första singeln med sitt "dum-de-dum-de-dum-dum-dede-dede" var en smittsam upplevelse. Mina förväntningar på albumet infrias däremot inte, men kanske räcker ett par schyssta singlar för att hålla intresset uppe. "I need a house" bär spår av sena Abba (eller möjligen Agnethas 80-talsplattor) och borde vara ett solklart singelval.

Titelspåret - hitvarning även här - blandar Britneys sensuella värld med Emma Buntons ljuva, kryddat med en lätt orientalisk touch och munspel i Stevie Wonder-stil. Tyvärr är resten av låtarna profillösa. Inte minst balladerna. Synd.

Popiga mjukmackor på Serneholts debut

MARIE SERNEHOLTEnjoy the ride(Sony BMG)PP