Popidolen föreläste på mammas gata
POPIDOL. Från skrikande tonårsfans till lyckligt nostalgisk publik. Lennart Grahn har levt med popfenomenet Shanes sedan 1964. Nästa år summeras storhetstiden med bok, cd och dvd. På fredagen föreläste Lennart Grahn om sin karriär på Musikhögskolan.- Jag är inte världens bästa sångare, men jag är världens bästa Lennart Grahn.
VIDEOREPORTAGET och TÄVLA MES SHANES!</FONT></A> <br><br>Det är bokstavligt talat mammas gata Lennart Grahn har kommit till. Musikhögskolan ligger nämligen på Snickargatan där mammans hemgård än i dag står. Han berättar att det fanns en period när hans morfar inte ville hälsa på sitt barnbarn på grund av den långhåriga kalufsen.<br /><br />- Mamma sa att det inte var något jobb att spela rock, men det sket man ju i. Man var ju rebell!<br /><br />När han pluggade till jägmästare vid skogsbruksskolan i Tväråselet blev han relegerad sedan han rymt därifrån för att åka till Stockholm och spela rock.<br /><br />Det var en gemensam manager som såg till att Lennart Grahn blev frontfigur i det band som redan var hans idoler. <br /><br />- Jag har lyckats trots allt motstånd. Jag läste nyligen ett gammalt brev från min syster. Hon hade precis hört oss på radio och skrev att jag kunde kanske bli något, medan bandet inte var något vidare. De lät ju som Beatles.<br /><br />Ännu ett gapskratt från den lilla men intresserat lyssnande skaran som får uppleva både livs levande musikexempel och höra anekdoten om hur bandet smugglade hem sin egen musik på rullband från England till Sverige.<br /><br />Norrbottniska Shanes var ett av landets allra populäraste band på sin tid. Lennart Grahn berättar med stor inlevelse om undermåliga ljudanläggningar, ett enormt inflöde av pengar det inte skattades för och så mycket som fem spelningar på en och samma kväll. Bandets nunor prydde Idolnytt, Bildjournalen och mängder av flickrum i hela Norden. Hysterin var enorm. <br /><br />- Det var mycket skrik och man skulle alltid springa in i bilen efter konserterna. Dramatiskt skulle det vara (skratt).<br /><br />Enligt Lennart Grahn var Shanes inget hitband. När Hep Stars sålde 260 000 exemplar av "Inatt jag drömde" krängde Shanes "Hi-lili, hi-lo" enligt Grahn i ynka 540.<br /><br />- Vi var ett rent pr-band och gjorde allt för att få rubriker, berättar Lennart Grahn och visar löpsedlar från kvällstidningarna om röstnings-fusk i "Tio i topp" och hur bandet spelade in i Beatles studio på Abbey road i London.<br /><br />Samtidigt var det aldrig tal om några riktiga skandaler. Bandet, med Kiruna som ursprunglig hemadress, var hårt hållna av sin manager. Det var inte tal om några affärer med de unga tjejer som dyrkade dem och skulle bandet mot förmodan kröka fick de söka sig bort från offentligheten, ja faktiskt "ut på landet i någon stuga".<br /><br />Han konstaterar att många av hans kollegor tyvärr har supit ihjäl sig och avslöjar att det för hans egen del blev för mycket sprit under en senare period när han både hade ett vanligt jobb och spelade samtidigt.<br /><br /><h3>Dansbanden tog över</h3>Vid tiden runt hiten "Blue, blue feeling" var Shanes fortfarande ett relativt tungt och bluesinfluerat band. I Lennart Grahns tycke blev bandet för mycket "tuggummi" mot slutet av 60-talseran och låtar som "Chris Craft No 9".<br /><br />När bandet muckade från lumpen visade almanackan 1968 och dansbandsexplosionen stod för dörren. Popband var helt ute och efter att Shanes hade bestämt sig för att följa den nya vågen hoppade medlemmarna av en efter en.<br /><br />Bandet har blivit föremål för flera återföreningar i olika sättningar. Under 18 år var man onsdagskvällarnas husband på klubben King Creole i Stockholm.<br /><br /><h3>Ledarskap och ambitioner</h3>Ska man vara en professionell grupp, då ställs krav på ledarskap och ambitioner, fastslår Lennart Grahn som i dag är noga med att sätta ramar för de samarbeten han ska ingå i, exempelvis gruppen Idolerna. Inte heller turnerar han under Shanes-flagg om det inte är 60-talsmusik som ska spelas.<br /><br />- 60-talet är vår affärside. Kul-kontot är också viktigt. Vi ska göra party.<br /><br />Målet är alltid att beröra, hävdar en artist som inte ger mycket för dagens talangsåpor på tv.<br /><br />- "Du rör dig lite knyckigt" kan någon i juryn säga. Vafan, man är väl ingen jävla dansare?!<br /><br />Lennart Grahn har jobbat som gitarrförsäljare, turnepromotor och inte minst som copywriter. ("Jag är jävligt bra på att skriva reklamtexter.") Han är dessutom aktuell med färska boken "Party marketing - enklaste vägen till framgångsrik marknadsföring". Än idag gör han mellan 100 och 150 spelningar om året, både i eget namn och med Shanes. Han får ständigt frågan hur han orkar åka ut och spela samma låtar om och om igen. "Därför att det går hem så bra", är svaret.<br /><br />Lennart Grahn visar en av 70 tjocka pärmar fyllda av tidningsurklipp. Pärmarna är grunden till ett nytt projekt han skriver på just nu. Nästa höst ska nämligen Shanes storhetstid på 60-talet summeras med bok, cd och dvd i en box. Bland annat ska tv-filmen "På turne med Shanes" från 1965 finnas med.<br /><br />Efter två hela timmar fyllda med intressant pophistoria, turneanekdoter och avstickare om identitet och relationer är det dags för den 59-årige idolen att tacka för sig. Kvällens soundcheck väntar. Ännu en kväll, ännu en scen, ännu en version av "Hi-lili, hi-lo".<br /><br />
Så jobbar vi med nyheter