POP. Det är egentligen inte rättvist att tvångsmata sig själv med en så händelserik platta under en relativt kort "recensionstid". Som att snabbspola sig genom Disney/Pixars "Bilar" ungefär. Man missar en del häftigt "lull-lull" som inte är oväsentligt för helheten. Debuterande New York-bandet Vampire Weekend hyllas på många håll just nu och det finns fog för superlativen. Deras hybrid av brittiskt poparv och en drivet perkussiv grundide är både egensinnig och lättlyssnad på en och samma gång. Det är postpunk-snärtigt, samtidigt luftigt och med en organisk rumsklang. Här finns inslag av mellotron, cembalo, syntar och ska-rytmer, vilket gör att det låter eget. "Upper West side Soweto" kallar de stilen. En lätt naiv känsla över trumspelet ökar på charmen ytterligare. Vampire Weekend låter inte som någonting jag hört förut. Studentradion gnuggar händerna åt "Campus" med Ankars-vänliga textraden "I’m sleeping on the balcony after class ..." och "One (Blake’s got a new face)" är kanske det mest skönt desperata du hört på den här sidan manah-manah-snubben i "Sesame street". Vampire Weekend lyfter blicken och gör smart, svängig pop bortom schablonerna. Ezra Koenig är dessutom helt rätt sångare till detta. Trevlig helg.
