Therese Rönnkvist har alltid velat bli polis, men hon fick söka sex gånger innan hon antogs på polisutbildningen.
De senaste åren har Polisförbundet larmat om att polisbristen drabbar region Nord hårdare än övriga landet. Fler poliser lämnar yrket i förtid i region Nord jämfört med övriga regioner i Sverige.
Dessutom har man svårt att fylla utbildningsplatserna. För trots att närmare 40 procent av unga vuxna mellan 18 och 30 år uppger att de någon gång övervägt att bli polis har platser på polisutbildningen stått tomma nio terminer i rad.
Therese Rönnkvist har velat bli polis hela livet. Nu jobbar hon som polisaspirant i Piteå.
– Jag vet inte exakt varför, men det har alltid funnits med mig. Att jobba med människor som är det viktigaste, säger hon.
Men det var långt ifrån självklart att hennes stora dröm skulle gå i uppfyllelse.
– Jag sökte sex gånger till polisutbildningen innan jag kom in. Men jag var aldrig i närheten av att ge mig, det var det här jag ville och nu när jag jobbar trivs jag så sjukt bra. Jag vill knappt åka hem när jag slutar och får nypa mig i armen för att förstå att det är sant. Det gick snabbt att komma in i gruppen och det är inte alls någon machokultur utan väldigt hjälpsamt.
Victoria Enberg är gruppchef och har många år i yrket. "Det som ändrats under mina år är att det är mer narkotika nu och att det går ner i åldrarna", säger hon.
Therese Rönnkvist studerade på distans. Något som underlättat familjelivet. Men nu väntar en tjänstgöringsperiod i Kalix.
– Jag visste ju att det skulle vara så i början, så jag är inställd på det. Jag kommer att ha en övernattningslägenhet och åka hem till familjen när jag är ledig, säger hon.
Hennes kollega Victoria Enberg är gruppchef och har många år i yrket.
Hon konstaterar att det behövs fler poliser. Både män och kvinnor.
I lokalpolisområdet Piteå älvdal är en tredjedel av de uniformerade poliserna kvinnor.
– Jag tycker att snacket på stationen blir bättre och roligare när det jobbar både män och kvinnor. När man är ute i samhället kan det också vara bra. I grunden bemöter man människor utifrån sig själv, alltså utifrån hur man är som person – men ibland passar det bättre med en kvinnlig polis och ibland bättre med en manlig. Vi har ingen prestige i kåren utan gör det som fungerar bäst i stunden, säger Victoria Enberg.
Men visst kan det finnas utmaningar också.
– En dag satt jag och pratade med en manlig kollega som berättade om en situation där den andra personen var väldigt stor. Då tänkte jag att 'så är det alltid för mig vid ingripanden' Jag är alltid kortare, väger mindre och har kortare räckvidd, det är min vardag, men det har aldrig hämmat mig. Man får hitta andra tekniker. Vad är det för fel på krokben, liksom.
Polisassistenten Camilla Augustsson uppskattar variationen i jobbet. "Man vet aldrig hur dagen kommer att se ut", säger hon.
Therese Rönnkvist, Camilla Augustsson och Victoria Enberg trivs med jobbet inom lokalpolisområdet Piteå Älvdal. "Det är jättebra stämning", säger Camilla Augustsson.
Therese Rönnkvist, Camilla Augustsson och Victoria Enberg trivs på jobbet. "Man är totalt utelämnad med sina känslor till kollegan och lär känna varandra på ett helt annat sätt", säger Camilla Augustsson.
Polisassistenten Camilla Augustsson konstaterar att man som kollegor kommer väldigt nära varandra.
– Man hamnar i situationer som man aldrig hamnar i privat. Man är totalt utelämnad med sina känslor till kollegan och lär känna varandra på ett helt annat sätt. Samtidigt är vi tränade för svåra situationer och jag litar till fullo på min kollega även om det är en person som jag inte jobbat ihop med tidigare.
"Jag vill knappt åka hem när jag slutar och får nypa mig i armen för att förstå att det är sant", säger Therese Rönnkvist om jobbet.
Victoria Enberg instämmer:
– Samtidigt är vi inte mer än människor. Det är klart vi påverkas känslomässigt. Vi får aldrig heller glömma att det som är vårt jobb handlar om andra människors liv. Även om det är otack i stunden kan man känna att man gör skillnad. Ibland får man höra det långt senare. Det är värt mycket.