Två ytterst framgångsrika och kompetenta yrkesmän har nämligen gjort just det, bytt sida. Förre kriminalkommissarien Peter Karlsson lämnade sitt jobb som polis för en anställning vid en advokatfirma, där han gör i princip samma jobb – men från en helt annan utgångspunkt. Han granskar utredningar, söker felaktigheter och gör egna intervjuer och undersökningar, allt i jakten på bevis för klienternas oskuld.
Just nu arbetar han i ett nära samarbete med Jan Olsson, pensionär och tidigare landets kanske främsta kriminaltekniker, erfaren brottsutredare som också skapade rikskrims gärningsmannaprofilgrupp vilken han var chef för under många år. Tillsammans försöker de finna bevis för livstidsdömde Kaj Linnas oskuld. Eller i vart fall tillräckligt med tvivel för att ge honom resning i Högsta domstolen.
"Rätt brottsling"
– Det handlar om samma driv, säger Peter Karlsson. Jag vill fortfarande sätta dit brottslingar, men rätt brottslingar. Jag insåg, när jag fick erbjudandet om att byta jobb, att en advokat faktiskt står rätt ensam i försvaret av en klient, att han kan behöva experthjälp.
Han och Jan Olsson, som helt förutsättningslöst började gå igenom mordutredningen, har blivit mer och mer övertygade om att Linna kanske inte har någonting alls med mordet att göra, att han suttit fängslad i tio års tid – oskyldigt dömd. Mördaren tror de istället är en polsk man, dömd till 15 års fängelse för ett identiskt mord i Långared 2011.
– I vart fall är det inte Linna som slagit ihjäl Roger Lindberg på det där besinningslösa viset, är han inblandad är han "den andra personen", han som gick in i huset och slog till brodern Sune, men vi får svårare och svårare att alls placera honom på platsen. Han kan helt enkelt inte kört den sträckan, bytt bil på vägen, gått längs ett två kilometer långt skoterspår till gården, hunnit placera sig på taket och klättra in genom den lilla gluggen på mindre än en och en halv timme, säger Jan Olsson.
I sanningens tjänst
Olsson drivs av samma vilja att sätt rätt person bakom lås och bom, att saker och ting ska gå rätt till. Hans konsultarbete började med uppdraget att granska just Kalamarksutredningen. Han säger sig ha blivit förvånad över de många fel och brister han fann och i och med det ännu mer inspirerad att fortsätta. I sanningens tjänst, så att säga.
Ingen av ex-poliserna är särskilt populär bland sina tidigare kollegor, som ofta känner sig påpassade och anklagade.
– Men det är ju ingen tävling och ingen konflikt heller. Tvärtom ser jag det som att vi, i Kalamarksfallet till exempel, får möjlighet att jämföra två avslutade mordfall, göra kopplingar och kanske ge en felaktigt dömd man upprättelse, säger Peter Karlsson.
Han konstaterar också att en del kollegor välkomnar deras granskning. Att någon fortsätter där de tvingades sluta och att de ibland också känner sig sporrade att göra ett ännu bättre jobb.