Ploys mamma flyttar för gott

Mycket starka scener utspelades i rättssalen i Piteå när Ploys mamma vände sig direkt till 22-åringen.– Varför dödade du mitt barn?

Ploys mamma får ledsagning och stöd in till rättssalen i Piteå.

Ploys mamma får ledsagning och stöd in till rättssalen i Piteå.

Foto: Maria Johansson

PITEÅ2013-11-08 07:08

Det handlade om öppen förtvivlan. Ett skrik av ångest.

En riktad laserstråle mot en brottsmisstänkt ung man som satt lätt frånvänd på de anklagades bänk och ritar figurer på ett A4-papper.

– Jag är hundra procent säker att det är du som har dödat mitt barn, snyftade mamman.

Lämnar landet

Förhöret med Vatchareeya Bangsuans 34-åriga mamma började stillsamt, lågmält, gripande och slutade som ett känslomässigt vulkanutbrott.

Hon gav prov på hur våldsbrottet raserat tillvaron fulltständigt för henne själv och maken.

– Jag kan inte leva här längre. Jag kommer att lämna Sverige för gott, berättade hon för domstolen.

Munkar vidtalade

– När rättsprocessen är över planerar vi att hålla en begravningsceremoni i kyrkan i Boden. En grupp thailändska munkar är vidtalade.

Ploy ska kremeras. Därefter ska urnan med hennes stoft föras till Thailand.

– Jag har bestämt mig för att åka med för att aldrig mera återvända till Sverige, berättade mamman med tårar i ögonen.

Sparade hårrester

Hon berättade om gränslös saknad, smärta och sorg. Om hur hon samlat kvarvarande hårrester från Ploys kammar och säng, och sparat det i en burk.

– Jag öppnar locket och luktar på det dagligen. Jag luktar på hennes kläder.

– Ibland håller jag på att bli galen, förklarade mamman som tappat tio kilo i vikt.

Splittrad relation

Ploys mor och styvfar kommer att leva ifrån varandra de närmaste åren – men stå kvar som gifta.

– Jag kommer att besöka min fru i Thailand på semestrarna. Först när jag blir pensionär flyttar jag dit, förklarade maken när han stod i tur att höras.

Styvfadern berättade om en mångårig, god och öppenhjärtlig relation till Ploy.

– Hon kallade mig pappa och för mig var hon en riktig dotter, förklarade han med darrande stämma.

Styvfadern lyfte även fram en stark önskan.

– Jag kommer aldrig att få någon ro innan hennes avhuggna händer är återfunna, sade han med en vädjande blick riktad mot 22-åringen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om