Påfrestningarna är enorma på Vatchareeya Bangsuans mamma och styvpappa.
Inför en fullsatt rättssal tvingas de lyssna till hur dotterns död dissekeras och blottläggs ner på millimeternivå. Bilder visas. Stickskador analyseras. Blodspår diskuteras.
Rättens delegater gör sitt jobb grundligt.
Mamman och styvpappan skruvar på sig, blundar och skyler omsänder ögonen med pappersark.
Mental tsunami
– Båda två har stått väldigt nära Ploy. Inte minst mamman sedan Ploys biologiska pappa dog när hon var tre år. Därför fick modern bli både mamma, pappa och kompis, förklarade målsägandebiträdet Elisabeth Masi Fritz i sin sakframställan.
Som en själslig tsunami utvecklar advokaten moderns mardrömmar och ångest.
– Det har gått så långt att hon vädjat till Gud om att bli hämtad. Det har funnits stunder när hon inte velat leva vidare, säger Masi Fritz.
Bröt ihop
När så polisens kriminaltekniker David Lindblom, under sitt vittnesmål, berättar om tejpbitarna i Ploys hår – då blir det för mycket för mamman.
Gråtande lämnar hon rättssalen tillsammans med styvfadern.
Hon återhämtar sig dock och återvänder efter en stund, men utan sin tagne man.
Med rödgråtna ögon kämpar hon sig igenom resterande vittnesmål.
Skakande bild
Dessbättre missade Ploys mamma rättegångsdagens mest uppslitande bild – som visades av misstag, opixlad, på storbildsskärmen, under bråkdelen av en sekund.
Missen skedde i samband med rättsläkaren Susan Sprogoe-Jakobsens vittnesmål om obduktionsresultatet.