Här startar räddningsoperationen, på en platå direkt under Pitsundsbron tiotalet meter ovan vattenytan och strandlinjen. Andreas Jonsson och Emma Jonsson gör sig redo att börja fira sig nedåt i repen.
De heter båda Jonsson i efternamn, och många tror att de är ett par, eller åtminstone släkt.
Men det stämmer inte.
Den gemensamma nämnaren är istället att båda är utbildade plåtslagare, verksamma för Wixners i Öjebyn och certifierade för att jobba med reparbeten på extrema höjder utan skyddande byggställningar under fotsulorna.
– Såvitt vi vet är vi ensamma i norra Sverige om kombinationen plåtslagare och att utföra arbetsuppgifter hängande i rep, säger Emma Jonsson
– Söderut finns det säkert några fler med samma profession, men inte speciellt många, konstaterar Andreas Jonsson.
Egentligen var det chefen, Tommy Wixner, som kläckte idén.
Jodå, han kände till Emma och Andreas privata förkärlek för att klättra och bestiga berg i närområdet, hänga i rep och avancera uppför diverse klätterväggar.
Samtidigt hade företaget Wixners Plåtslageri många gånger noterat problem med att fixa typ läckage under takutsprång i höghus, eller utföra plåtjobb långt upp i svårtillgängliga utrymmen.
Att resa och riva byggställningar är som regel både tids- och kostnadskrävande, och emellanåt krångligt när höga svåråtkomliga renoveringsjobb aktualiseras. Slutnotan för ställningarna passerar ofta själva arbetsinsatsen.
Det är Emma och Andreas förkärlek för att klättra i berg, i kombination med deras fallenhet för plåtslageri som öppnat dörren för repjobb på höga höjder.
Det var då Tommy Wixner bollade över en fundering till den icke höjdrädda Jonsson-duon, som ju gillade Falkbergets horisontella lutning lika mycket som plåtjobben ute på fältet.
– Han undrade om vi ville utbilda oss och skaffa licens för att utföra plåtjobb på högre höjder fastspända i rep, säger Emma.
Emma och Andreas tände direkt på idén. Kort därpå följde en ansökan till en specialutbildning i Stockholm, spetsad med teori, avancerade övningar och prövningar, innan behörighetscertifikatet så småningom kunde landas i duons ägo.
Repat och klart för uppdrag på hög höjd. Emma Jonsson gör sig redo att dra igång.
Det var i oktober ifjol som licensen "Rope access" plockades hem, vilket alltså legitimerar till reparbete på hög höjd utan byggställning.
Och efter detta har de plåtorienterade repuppdragen avlöst varandra i tät följd.
– Det första jobbet genomförde vi på åttonde våningen mot fasaden till ett höghus mitt i Boden där vi plåtade in ett luftintag som låg lite tokigt till. Jobb nummer två var ett högt takjobb i Kalix där det också krävdes en del logistik med repen i både höjd- och sidled, berättar Andreas.
Lugnet före krisövningen, som Emma och Andreas förlagt till en platå direkt under Pitsundsbron över Piteälven.
– Det gäller verkligen att planera uppdragen noga i förväg, se till att man får med sig a-l-l-a behövliga verktyg upp, packade i specialväskor som vi kan spännas fast på oss själva eller i repen. Vi säkrar också verktygen med remmar så vi inte riskerar att tappa dem från höga höjder. Det kan ju få förödande konsekvenser, säger Emma.
– Fastspänt i repen finns även utfällbara sittbrädor, som erbjuder fullt acceptabla arbetsställningar oavsett vilken nivå man befinner sig på. Sittbrädorna är ungefär lika sköna att sitta på som en vanlig kontorsstol, beskriver Andreas.
Kontroll före klättring. När utrustningen väl sitter på plats turas Jonsson-duon om att kolla igenom varandras prylar enligt en förutbestämd checklista så att inga grejer blir kvar kvarglömda nere på landbacken.
– Den klätterutrustning vi förfogar över i arbetet är personligt anpassad och väldigt avancerad. Den bästa tänkbara. Kvalité och säkerhet håller vi hårt på, säger Emma.
– Vi har järnkoll på våra egna klättergrejer och lånar inte ut prylar ens till varandra, och absolut inte till andra om nu någon skulle vilja testa. Det är A och O i säkerhetstänket, förklarar Andreas.
Inför varje repuppdrag går de igenom varandras utrustning när allt sitter på plats, enligt en förutbestämd checklista. Alla hakar, repbromsar, selar och karbiner ska finnas med. Allt ska fungera klanderfritt.
Scenariot är att en av klättrarna blir fast i sitt rep och behöver räddas av de andre. ”Krissituationen” är lättare att hantera under lugnare former - än om den inträffar i skarpt läge högt uppe i ett kyrktorn eller motsvarande.
Träffen med PT inför detta reportage har Emma och Andreas valt att förlägga till Pitsundsbron över Piteälven, där tanken är att genomföra en säkerhetsövning som utförs med jämna mellanrum.
Andreas Jonsson förklarar:
– Det är viktigt att öva olika typer av krissituationer så att man kan hantera dem om de någon gång skulle uppstå. Det är bättre att fastna i ett rep här, under Pitsundsbron under lugnare former, än om det inträffar första gången upptill i ett kyrktorn i Hortlax eller motsvarande.
Vi klättrar alltså upp och in under Pitsundsbron, runt tio meter ovan vattenytan/stranden. Emma och Andreas säkrar sig i järnstag till brofundamentet med rep och hakar, medan undertecknad balanserar intill längs ett smalt trädäck med räcken.
Här startar räddningsövningen, på en platå direkt under Pitsundsbron tiotalet meter ovan vattenytan och strandlinjen. Andreas Jonsson och Emma Jonsson gör sig redo att börja fira sig nedåt i repen.
– Vi tänker fira oss ner och scenariot är att någon av oss fastnar i sitt rep under färden och behöver undsättning av den andra.
Emma och Andreas turas om att ”fastna” och att rädda varandra, hängande och dinglande i repen ovan mark-/vattenytan.
Räddningsoperationerna utgör akrobatik på hög nivå och fungerade utan till synes större komplikationer.
Övningen är slutförd. Andreas och Emma kan pusta ut. Att jobba i rep är fysiskt krävande. Mage, rygg och armar utsätts för stora påfrestningar.
Väl nere på marknivå kan duon andas ut.
– Det är inte utan ansträngning som vi gör dessa repjobb, men vi är noggranna med att hålla oss i fysiskt topptrim. Mage, rygg och armar utsätts för stora påfrestningar.
– Utrustningen väger ju en del. Sammanlagt kan det bli ett tiotal kilo med alla klätterprylar och verktyg. Dessutom ska vi ju bära med oss alla plåtattiraljer som ska kompletteras eller bytas ut.
– Många gånger kan det ta åtskilliga timmar att utföra ett specifikt uppdrag. Då är fysiken viktig. Men det kan också vara rätt skönt att vara där vi är, ingen kan nå oss och vi får jobba ostört i lugn och ro, säger Andreas med ett skratt.
Scenariot är att en av klättrarna blir fast i sitt rep och behöver räddas av de andre. ”Krissituationen” är lättare att hantera under lugnare former - än om den inträffar i skarpt läge högt uppe i ett kyrktorn eller motsvarande.
Duon för loggbok över vilka plåtjobb de utför hängande i rep, med noggranna tidsangivelser. Även träningsmoment med nämnda räddningsoperationer dokumenteras.
– Det är viktigt att pränta allt på papper. Det finns nämligen tre nivåer som klassificerar erfarenhet och kvalifikationer. Vi är fortfarande på den lägsta nivån. För att avancera till nivå två krävs det tusen höjdtimmar i loggboken kompletterat med en del arbetsprover, och där är vi inte ännu.
– Loggboken är bland annat till för att andra företag eller kunder ska få en inblick över vilka vi är, om de väljer att kolla upp våra kvalifikationer.
Upptagna i dubbel bemärkelse. Andreas och Emma från Wixners Plåtslageri är båda certifierade för att utföra plåtrelaterade uppdrag fastsatta i rep högt uppe i det blå.
Just nu laddar Andreas och Emma mest för semesterlunk och lite vila, inför sensommarens uppdrag på några centralt högt belägna jobb i hemkommunen Piteå.
Och vad gäller höjder finns det inga begränsningar att tala om. Ortens kyrktorn, Kust hotell eller Stadstornet är ingenting duon skulle backa för.
– För oss gör det ingen skillnad om det rör sig om tio eller hundra höjdmeter, säger Andreas Jonsson. Däremot undviker vi gärna hård blåst eller tuff kyla, men utöver det finns det inga begränsningar uppåt.